Så blir vi män manipulerade!

Trädgårdens första sparris är skördad.
Och uppäten.

För oss lättmanipulerade män vill jag bilda någon slags stödförening. AMM (Anonyma manipulerad män) skulle den kunna heta.
För att lättare förstå vad det handlar om:
Hustrun kommer in från solskenet just när jag dragit för gardinerna och satt mig för att titta på fotboll i TV.
- Kan du hjälpa mig att bära ut en blomkruka från källaren? säger hon.
Visst. Matchen har ännu inte börjat, så jag bär ut krukan och ställer den på anvisad plats.
- Nu när du ändå är ute... Jag skulle behöva en skottkärra jord.
Visst. Under de tio första minuterna är spelet mycket avvaktande och det görs sällan några mål.
Att fylla en skottkärra med jord från en jordhög med mycket sten, som först måste rensas bort, tar sin tid. I synnerhet när det visar sig att det i själva verket behövs tre skottkärror.
- Jag tänker klippa gräset i dag, så vill du kolla om gräsklipparen startar!
Visst. Blir det några mål i första halvlek visas de alltid i repris i pausen. Gräsklipparen startar efter bensinpåfyllning och femtiofyra drag.
- Förresten, nu när du ändå är igång, då kan väl du klippa? Jag måste rensa jordgubbslandet innan det börjar regna.
- Visst. Jag gör det sen! Det är en match...
- Hammarby ligger under med 2-0 hörde jag när jag var inne och drack vatten.
Det är inte klokt vad tjockt och svårklippt det här första vårgräset är!

I dag är jag betydlig närmare döden än i går.
Förre bilreparatören och jag har varit och tränat varpa. Jag kastade åttiofem kast med en varpa som väger 3,8 kilo, femton meter varje gång. Det blir 1 275 meter och 323 kilo.
Så inte konstigt att jag nu känner mig som en sjuttiotvå-åring fast jag bara är sjuttioett.

Städdag med korvgrillning och kaffe för medlemmarna i Hamnföreningen.
De som brukar ställa upp kom också den här gången. Inget märkligt med det.
Och de som aldrig är med och städar gjorde det inte nu heller. Så egentligen inget märkligt med det heller.
Men förhoppningsvis blir de glada när de kommer ner till hamnen och ser hur fint det blev.

I tidningen i veckan står det att läsa om en motorcyklist som kört i 139 kilometer i timmen på bakhjulet och med en passagerare på bönpallen. På Brorakan.
Vill bara meddela att det inte var jag.
Min Royal Enfield maxar högst 90 och jag var inte ens i närheten av Bro den dagen. Dessutom har jag mitt körkort kvar, det har inte den där motorcyklisten.

Däremot var jag i Slite i lördags och höll föredrag. Jag körde bil dit, i max 84 kilometer i timmen.
Trots diverse trista händelser, mina föräldrars skilsmässa och min misslyckade skolgång, är nog mina unga uppväxtår i Slite den lyckligaste tiden i mitt liv. Därför känns det alltid lite speciellt att komma dit.
Jag passade på att provköra den nya omdiskuterade "rondellen" vid Apoteksgatan där alla Slitebor, enligt uppgift, kör fel. Jag körde flera gånger och från olika håll, men förstår inte problemet. Det finns ju en skylt med en pil och där pilen pekar där ska man köra. Inte särskilt komplicerat.
Hann också med ett besök i Badhusparken. Jag hörde tydligt simlärarens taktfasta rop - Vik in, sträck ut, ihop! Vik in, sträck ut, ihop! - när vi övade bentag på en grässlänt vid badhuset. Det obligatoriska torrsimmet var dötrist, vi ville ju bada!
Här badade vi också vedeldad bastu och hoppade direkt i vattnet. Bastun finns kvar, men är i bedrövligt skick. Synd och skam, vilket jag också påpekade innan jag inledde föredraget hos Slites PRO:are. De skyllde på kommunen.

Och på tal om misslyckad skolgång, så påpekar Allan Lingström i Mästerby i ett mejl, att en procent av Gotlands befolkning är cirka 570 personer. Inte en halv procent som jag skrev i förra krönikan, efter att ha åkt färja tillsammans med drygt femhundra andra. Jag tyckte att det var imponerande att en halv procent av hela Gotlands befolkning var ute och reste. Ännu mera imponerade är jag nu när jag får veta att det var en hel procent.
Allan Lingström bifogar också följande:
Det var ett par gamla skolkamrater som träffades.
- Jag är affärsman, sa den ene.
- Du som hade det lite svårt i skolan, hur klarar du det, sa den andre.
- Jo, du förstår, jag köper en grej för två kronor och så säljer jag den för fyra och på dom två procenten klarar jag mig rätt bra.

-Ytterligare ett mejl (från Gunilla i Väte):
I dag när Erling, Britt och jag var ute och motionerade oss själva och hundarna Alice och Brillo,hittade vi en fagningsblomma som var 36,5 cm lång, slå det den som kan.
Fagningsblomma är detsamma som vitsippa och en 36,5 centimeter lång vitsippa, det är ju skrämmande!
Tjernobyl?

Kära läsare, hjälp mig lösa en pågående tvist mellan mig och Lars-Ulle Gadefors i Norrlanda!
Hur ser en eka ut?