Ryktet om hennes död överdrivet
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Dagen därpå uppsöker jag ett annat hemligt ställe. Med bil. Plockar cirka fem liter på några kvadratmeter.
Så rent genomsnittligt var de båda svamputflykterna någorlunda tillfredsställande.
Krönikans ambitiösa inventering av Gotlands sju underverk är nu framme vid ett avgörande skede. Omröstning.
En mängd förslag från läsarna har kommit in och juryn (jag) har nu valt ut tio underverk som så småningom ska bli sju. I juryns tre första gallringarna försvann bland annat Lummelundagrottorna, rabbis, stenmurarna på Fårö, gotlandshönan och stränderna. Så konkurrensen är knivskarp.
Och det är de här underverken ni läsare nu har en vecka på er att rösta om. För att göra det lite enklare så röstar ni enbart på de förslag som inte bör vara med bland de sju underverken.
1. Dricken.
2. Det 40 meter långa agtaket på Bott-
arvegårdens lagård.
3. Ängena.
4. Kyrkorna.
5. Russen.
6. Bandtunarna.
7. Raukarna.
8. Stångaspelen.
9. Ringmuren.
10. Orkidéerna.
Min yngsta dotter ringer och läser en bit ur det sjukintyg hon just fått vid ett läkarbesök:
... ung kvinna som i samband med cykling under tjänsten som brevbärare förolyckats.
En något överdriven diagnos.
I förra veckans krönika skrev jag att det var märkligt att kommunen beställer en dyr (90 000 kronor) undersökning om det lämpliga i att låta Nordkalk öppna ett nytt stenbrott i Bunge och att sen politikerna inte bryr sig om resultatet. Undersökningen visar att det är en uppenbar risk att grundvattnet och tillrinningen i Bäste träsk kan skadas.
Jag har talat med tjänstemän på Tekniska förvaltningen, som är mycket förvånade över att politikerna i Tekniska nämnden och kommunstyrelsen sagt ja till brottet. Ett tungt vägande skäl för detta var att ett stort antal arbetstillfällen annars riskerar försvinna. I kommunstyrelsen var den politiska enigheten så gott som total - Brittis Benzler (v) och Mats-Ola Rödén (fp) röstade nej -vilket en person jag talat med kan bero på att det är val 2010 och att inget av de stora partierna därför vågar äventyra jobben på norra Gotland.
I oktober ska Miljödomstolen avgöra hur det blir och de tjänstemän på Tekniska förvaltningen jag talat med tror att domstolen säger nej till det nya kalkbrottet. Och då kan ju politikerna i den kommande valrörelsen ändå säga Skyll inte på oss, vi gjorde i alla fall så gott vi kunde!.
Medan jag skriver lyssnar jag på Elvis Presley, en av mina stora favoriter. Hans It´s now or never har jag alltid tyckt väldigt mycket om, för den tilltalar mitt romantiska sinnelag. Men nu lyssnar jag lite mera ingående på texten. Grovt översatt:
Kyss mig min älskling, bli min i natt, i morgon är det för sent. Det är nu eller aldrig, bli min i natt!
Romantiskt?
Jag tycker mera det låter som utpressning. Men trots det, en bra låt är det.
Under ett antal veckor har jag citerat valda stycken ur boken Den hemlige kocken, som avslöjar det gigantiska och skrämmande fusket inom matindustrin.
Finns det då inga alternativ till den fejkade maten? skriver författaren Mats-Eric Nilsson i slutet av boken. Ja, det finns det som tur är. Författaren har samlat ihop hundra sådana företag över hela Sverige och sex av dem finns på Gotland:
Stafva gårdsmejeri i Barlingbo, Lilla Bjers gårdsbutik i Västerhejde, Häftings gårdsmejeri i Hangvar, Rute stenugnsbageri, Sysne fiskbutik i Gammelgarn och Gute chark i Sanda. Och jag vill gärna tror att det finns många fler.
Som avslutning på den här "matfuskserien" ska jag nu göra ett eget experiment. Men vad det handlar om avslöjar jag inte förrän i nästa krönika.
Åker in till en av Visbys förstäder, Vibble, för att vara med i årets sista stenvarpatävling. Vi kastar hela dagen och har väldigt trevligt. Det är så här lekfullt stenvarpa ska bedrivas om den gotländska nationalsporten ska överleva.
Vi pratar mycket om det och de flesta verkar vara överens att stenvarpan bör lämna Svenska varpaförbundet och därmed alla regler om licens och klubbtillhörighet.
Må det bli så!
Nu knappt en vecka till VM i dricke. Publikt slår det alla rekord i år med bland annat en hel sångkör från Småland. Tysk TV är där och filmar och ögonätartävlingen återuppstår. Årets jury innehåller en blivande taxiägare från Fårö, en rund präst från Buttle, en känd politiker från Näs, en ständig Keno-vinnare från Väskinde, en omsorgsarbetare från Hamra en tysk från ölstaden München och så jag.
På fredag kör jag den berömda Drickbilen och hämtar tävlingsdunkar från hela ön. Efter en sån färd brukar det ta minst en månad innan bilen är utvädrad från doften av humle och malt från dunkar som jäst över.
Så värst många hundägare är det inte som passerar vår trädgård med sina jyckar. Men någon av dem kastar påsar med hundbajs i vår kompost.
Ge fan i det!