Som utlovat ska jag nu vara lite allvarlig. Ämnet idag är det utbredda näthatet och frågan är oundviklig; vad är det för fel på en del av befolkningen?
Hittills har jag klarat mig utan några påhopp och det kan givetvis ha sina förklaringar. Förmodligen skriver jag för mesigt för att reta upp någon och/eller så är inte musik, som jag oftast behandlar, så viktigt för folk. Det finns onekligen de som drabbas mycket värre och ögnar man en kort stund i kommentatorsfältet till någon större tidning blir man fort rätt jävla mörkrädd över vilka pappskallar det verkar sitta och trycka i stugorna. Jag vet att flera tidningar lägger stor tankemöda på att eventuellt helt skrota möjligheten att helt anonymt vräka ur sig vad som helst i realtid. Oavsett vad som sker i framtiden är vi rätt många som är överens om att det inte kan fortsätta som nu.
Även om det är värst i de större tidningarna så är Gotland givetvis inget undantag när det gäller populationen av debatterande pappskallar. En del är så oerhört bittra och aggressiva på nätet så när de stöter på en meningsmotståndare av något slag går det fort över styr. Hon som skriver i den andra tidningen på lördagar får varenda vecka veta ett och annat. Ok, för att hon är expert på att ofta skriva sina krönikor ur ett "svart eller vitt perspektiv", men det kan aldrig motivera påhopp, förolämpningar och hot som en del bjuder henne på.
Givetvis är det anonymiteten bakom en skärm som gör att en del vågar kasta ur sig vad som helst utan att behöva riskera att ge sig till känna. För att inga missförstånd ska uppstå kritiserar jag inte den sakliga delen av debatten där det gärna får vara lite hårda nypor utan jag vänder mig mot den utflippade debatten där det ofta slutar med påhopp. Jag ska också villigt erkänna att jag tidigare var för möjligheten att få debattera under smeknamn men jag har ändrat mig.
På grund av näthatet är jag väldigt tveksam till om Polisen verkligen ska fortsätta med sina populära Facebookuppdateringar. Den form av främlingsfientlighet som ibland frodas i dessa trådar är otäck.
Nu till veckans fem karameller!
The Kinks – Dead End Street, 1966
Av någon anledning såg jag likkistevideon till den här låten redan när jag var fimp och därefter har låten varit en favorit. Kanske var det även videon som startade min fascination för gator och vägar. När jag var brevbärare var mina favoriter Bättringsvägen och Ryktesvägen.
Blur – Song 2, 1997
Efter några års intensiv trätokamp mot bröderna-Oasis var fighten definitivt över 1997. Oasis släppte aldrig mer något av värde medan Blur bland annat fick ifrån sig denna tvåminuterslånga käftsmäll.
Dusty Springfield – I Only Want To Be With You, 1963
Dusty Springfield föddes som Mary Isobel Catherine Bernadette O'Brien i London 1939. En dryg månad före sin 60-årsdag förlorade hon kampen mot bröstcancern. Tragiskt!
Sex Pistols – Anarchy In The UK, 1976
Right! Now, ha ha ha ha ha...
Uriah Heep – Gypsy, 1970
Ynf Ynf!