Res dig kvinna och kom hem till ön igen
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När man läser det där med att "alla ska vara lika inför lagen", ja, då blir man ju faktiskt lite småsur och tycker att det var ju dumt gjort, fru landshövding. Men sen läser man han Payex-gubben Max Hanssons version med allt bassel han faktiskt har haft med alla myndigheter och så vidare och då börjar man nästan förstå fru landshövding som vill underlätta för Payex-gubben. Och om sanningen ska fram så har han ju faktiskt gjort en hel del för arbetstillfällena på ön... Men samtidigt finns det ju enormt många andra som även de gör bra saker för ön utan att ens komma på tanken att bygga på strandskyddat område. Och så var vi tillbaka till det där med lika inför lagen...
Blir full i skratt när jag läser brevet som Payex-gubben nu har skickat till fru landshövding. I det dissar han både hennes sommarpartyn och alla hennes medarbetare. Och då undrar jag, vad är gubben så arg över? Landshövdingen har ju för i helsike hjälpt honom! Men nej nej, nu tycker "storgubbarna" plötsligt att det är pinsamt att sammankopplas med ordet "gräddfil". Som de alla tjatat och tjatat om hur svårt det är med extrema handläggningstider och snäva regler. Så får de som de vill, landshövdingen bjuder till och kör med lite snabba puckar och så faller hon, häxjakten tar vid och ingen står vid hennes sida. Det är faktiskt, helt ärligt, något som äcklar mig.
Jag tror så här, att Marianne Samuelsson har handlat för Gotlands bästa i första hand. Hon godkände strandrestaurangen vid Tott resort för att hon såg att den var vacker och för att hon förstod att den skulle locka folk och där med även bringa arbete till någon lycklig själ, förhoppningsvis en gotlänning. Hon godkände Ulvaeus studio därför att hon tänkte publicitet, och god publicitet av det slaget som en sådan studio skulle inbringa, behöver ön. Vad gäller Max Hansson så hjälpte landshövdingen honom genom att förskona honom från en massa byråkrati. Och ärligt talat så skiter jag i Max Hanssons gamla tennisbana.
Egentligen tycker jag att landshövdingen är inne på helt rätt stig. Som Pigge skrev för ett tag sedan, kan handläggningstiderna vara enormt långa och om jag inte minns fel hade Pigge själv fått vänta i fem år på att få något slags tillstånd klart för någon strandvagn på hjul. Det är inte okej. Det är heller inte okej att låta Gotland bli till ett gammalt museum där alla gamla pensionärer och rika gamla sommargotlänningar kan sitta och ruttna bort, det måste gå att leva här. Man måste kunna få lägga stenar i hög på stränderna och varenda liten strandkant behöver inte bevaras till döds. Precis som Marianne sa på det där mystiska bandet så kan vi inte bara ha folk som vandrar runt på stränderna här. Det går ju faktiskt inte att överleva på.
Sen kan man ju fundera på vad Max Hanssons gamla tennisbana har med Gotlands framtid att göra. Däremot förstår ju vem som helst att Max Hansson själv, i allra största grad, har med Gotlands framtid att göra.
Vad Marianne däremot borde ha tänkt på är alla andra gubbar och gummor, som inte är kända och inte är stora företagsledare på ön, men som ändå kanske vill bygga sig något litet lusthus på någon strandkant. Det är faktiskt synd om dem och de är, med all rätt, skitförbannade just nu.
Och den här krönikan, som från början skulle bli helt åsiktslös, är plötsligt som en virvelvind fylld av mitt, högst personliga, tyckande och därför kan jag lika gärna avsluta med en liten uppmaning till vår landshövding: Res dig, kvinna. Kom hem till ön igen. Dela ut lite dispenser till de allra bittraste av icke-företagsledarna och tuffa sedan vidare. Alla gör vi bort oss ibland.