Redan dags för julsnapsen!
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ett lokalt regnväder drabbar Kräklingbo marknad. Hela dagen.
Folk strömmar till från diverse håll. Från Rute, från Gothem, från Vamlingbo, från Visby. Och alla säger de samma sak:
- När jag åkte hemifrån var det strålande solsken.
Ja, det är tydligen bara i Kräklingbo det regnar den här dagen. I Sjonhem lär det visst dugga, men det riktiga regnet finns bara här. Märkligt. Undrar hur lokalt ett regnväder egentligen kan bli. Kan det bli så lokalt att det bara regnar i min trädgård?
Men vi som är här verkar ändå trivas.
Till mitt försäljningsstånd kommer folk och frågar hur tuppen Pekka mår. Han tycks vara oerhört populär, men det tänker jag inte tala om för honom för då får han storhetsvansinne.
Han mår bra, svarar jag.
Kommunalrådet Lars Thomsson (c) undrar om jag ska åka Vasaloppet nästa år, men det ska jag inte. Jag fick nog nu senast i mars. Men Thomsson ska åka, det gör han alltid.
Folk kommer också och frågar om rönnbärslikör. Jag skrev i en tidigare krönika, att det är den godaste likören och många har hört av sig och frågat efter receptet. Här kommer det:
1 ½ dl frusna rönnbär och en vaniljstång i en flaska. Häll på en kvarting Renat eller Eau-de-vie. Sila av efter två veckor och tillsätt 2 dl strösocker. Skaka om då och då och låt stå i flera månader, ju längre desto godare.
I ungefär samma ärende ringer Torsten Skoggren i Hemse. Fast nu gäller det hemgjord julsnaps. Vid den här tiden på hösten häller han en liten flaska brännvin på frost- eller frysboxbitna slånbär. På Luciadagen silar han bort bären och låter sen flaskan stå till julafton.
Slånbärssnaps på julbordet, då känns det att det är jul! säger han.
Men panik och magknip, det är väl inte redan dags att tänka på jul!? Varpasäsongen är ännu inte slut, hängmattan inte borttagen, humlen till juldricken inte plockad, gravlaxfisket inte påbörjat, grillen inte inburen och kärleksörten som bara just börjat blomma i trädgården!
Men å andra sidan. Granndottern har redan varit här och sålt jultidningar och på Kräklingbo marknad var det flera som köpte min bok för att ge bort i julklapp. Och så nu Skoggren i Hemse med sin julsnaps!
Men fram till första advent ska jag i alla fall försöka låtsas att det fortfarande är långt kvar till jul.
Kajp.
Gotlänningar, i alla fall vi i någorlunda mogen ålder, vet vad det är. En slags vild purjolök som munkar för länge sen tog med hit till ön. Skördas på våren och ger en underbart god soppa.
På Fiket, där jag ser alla viktiga fotbollsmatcher, brukar jag ibland äta pizza. Nyligen såg jag att man, med tanke på utländska turister, låtit översätta pizzamenyn till engelska. För detta hade anlitats en ungdom med goda kunskaper i språket. Jag ögnade igenom menyn och allt var helt i sin ordning tills jag kom till pizzan Kajpen. För att utlänningarna inte skulle behöva fråga, hade översättaren skrivet lite extra förklarande om vad kajp är för något:
Small local fish - liten lokal fisk!
Den unge översättaren må vara förlåten, för kajp finns nog inte med i de ungas ordförråd och leta efter det i ett svensk-engelsk lexikon är meningslöst. Jag har försökt.
En man med konstant läckande träbåt har inga fritidsproblem.
Krönikans storstilade projekt "Gotlands sju underverk" går lite trögt. I hela världen finns det numera fjorton underverk. Sju gamla: Cheopspyramiden, Babylons hängande trädgårdar, Zeusstatyn i Olympia, Artemistemplet i Efesos, Mausollos gravtempel, Kolossen på Rhodos och fyrtornet på Faros.
Och de sju nya, i år framröstade av drygt hundra miljoner människor över hela världen:
Kinesiska muren, Petra i Jordanien, en av världens äldsta städer, Kristusstatyn i Rio de Janeiro, staden Machu Picchu högt upp i Perus berg, staden Chichén Itzá i Mexiko, Colosseum i Rom och Taj Mahal i Indien.
Inkomna förslag på gotländska underverk:
Gotlandsdricke.
Det 40 meter långa agtaket på ladugården vid Bottarve.
Den drygt tre kilometer långa bandtunen på alvret mellan Bäl och Boge.
Visby ringmur.
Lau kyrka.
Kyrkan i Hejdeby som bekostades och byggdes av bara sju bönder.
Tingstäde fästning.
Pärk.
Bulverket i Tingstäde träsk, Torsburgen, våra vackra ängen, raukarna och alla
milstenar längs vägarna.
Några fler förslag vill jag dock ha innan det är dags för omröstning!
När jag kommer hem från Kräklingbo är mina tår bortdomnade, våta, iskalla.
Kroppen i övrigt finns inte.
Men bastun är uppvärmd och livet återvänder.