Höst. Ännu en sommar, min femtionde, har försvunnit. Och snart övergår hösten i den förbannade vintern, det blir vår och sen sommar. Precis som vanligt. Det går i cirklar.
Vi på Gotlandsmedia flyttade i början av sommaren in på Visborgsområdet. Ganska exakt 31 år tidigare flyttade jag in i samma kasern, på samma våning, för att göra värnplikten. Att vara tillbaka var lite oväntat, men som sagt, allt går i cirklar. Lokalerna är dock betydligt trivsammare nu och källarbesök betyder inte vapenvård längre.
På jobbet har precis allt mediafolk lärt sig att arbeta i "molnet". Att arbeta i "molnet" innebär att den egna datorn egentligen inte kan någonting mer än att hantera tangentbordet, alla jobbar mot servrar som står i Norrköping. Eller Linköping. Det är lite oklart. Men egentligen är det precis som i datortidens vagga där alla jobbade via en terminal mot en stordator. Allt går i cirklar, sa jag det?
Att mode och musik går i cirklar är väl knappast något som undgått någon. Frisyrerna i dag är samma som på 70-talet, kläderna känns 80-tal och populärmusik återvinns hela tiden. Sommarens stora konserter var naturligtvis Springsteen i Göteborg. Det var det 1985 också. Och 1981 också förresten, fast då var det i Stockholm. Det minns jag för jag hade konserttröjan på mig när jag ryckte in i lumpen. I kasern Havde, där jag nu 31 år senare sitter och skriver krönika.
En annan cirkel är föräldraskapet. Nu syftar jag inte på det faktum att jag gör småbarnsfarserollen igen, även om det innebar en 17-årscirkel på nåt vis, utan snarare det faktum att man förr eller senare blir sina föräldrar. Något som man naturligtvis i yngre år svor på att aldrig bli. Lik förbannat kan jag höra min farsa i mig själv när jag pratar med lilltjejen. Hur blev det så? Allting, precis allting, går i cirklar.
Och apropå barn, de små liven, så är väl namn verkligen nåt som går runt? Dagis är fyllt av små tanter och farbröder, de heter Elsa, Edit, Gustaf, Albin, Hugo, Ebba och andra namn som var vanliga på pensionärsträffarna. Det torde betyda att nästa våg av populära barnnamn kommer att härstamma från 60-talets era. Snart springer Ulf, Gunilla, Annika, Magnus, Susanne och Leif omkring på lekplatserna. Såg faktiskt en liten Torbjörn för inte så längesen. Kanske till och med dubbelnamnen kommer tillbaka? Jag tänker på klassiker som Lars-Ove, Klas-Göran, Nils-Erik, Ann-Christin och Stig-Lennart.
Själva livet går också i en stor cirkel. Av jord är du kommen, jord ska du åter varda. Spädbarnet och åldringen har oerhört många likheter, utan att gå in på detaljer. Livet är en cirkel. Det är kanske så det ska vara.
Hösten bjuder på skivsläpp av Ulf Lundell, Peter Lemarc, Bob Dylan och John
Hiatt. Känns bekant på
nåt vis...