Pärk ett av sju underverk?
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Solsken. 14 grader i vattnet. Vindkraftverkets propeller snurrar. Ett fågelstreck drar söderut. Pekka gal. Sex rätt på V 75 (femton delar på 116 kronor). Cd med John Lee Hooker.
Det är söndag morgon, sista dagen i augusti.
Välsignade höst!
Första svamputflykten blir inte riktigt som jag tänkt mig. Jag tar med stora svampkorgen och för säkerhets skull också en rejäl pappkasse, för på mitt bästa ställe kan det bli enorma mängder med trattkantareller. Jag har därför ställt in mig på att ägna dagen helt åt svampplock och efterföljande rensning.
Men inte en enda trattis! Kanske är det för tidigt? Däremot några vanliga gula kantareller, fem champinjoner, en Karl Johan och ett antal smörsopp.
Snabbt plockat, snabbt rensat, snabbt uppätet (omelett). Vad ska jag nu göra med resten av det som plötsligt blev över av den här dagen?
Utrikespolitik är normalt ingenting jag brukar ägna mig åt i den här krönikan, men ibland kan jag bara inte låta bli.
Som nu det här med Ryssland och Georgien. Ryssarnas invasion av det lilla landet vid Svarta havet är naturligtvis värd kritik. Själklart. Men hur hela den svenska regeringen i största enighet kan protestera, utan att någonsin lika kraftfullt också göra det mot USA:s betydligt mera omfattande, blodigare, utdragna och egoistiska ockupation av Irak, fattar jag inte.
När man plockar smörsopp blir fingrarna mörkt gula, ungefär som min morbrors nikotingula fingrar för länge sen. Alla ivriga cigarettrökare hade gula fingrar på den tiden, men det ser man aldrig nu.
Vad har hänt?
Tidigt lördag morgon är jag på väg mot Slite och marknaden vid torget. När jag kör över alvret mellan Bäl och Boge imponeras jag av den nygjorda bandtunen utmed vägen. Den lär vara drygt tre kilometer, lika lång som Visby ringmur.
Om Gotland hade en motsvarighet till Världens sju underverk då borde den bandtunen finns med. Varför finns det förresten redan inte, Gotlands sju underverk? Jag tror jag ska ordna det.
Alltså: Ringmuren och bandtunen. Men det finns många fler underverk här på Gotland, så ring, mejla eller "breva" till mig, så ska det så småningom bli en underverkslista.
Det här är premiär för mig på Slite marknad, trots att jag är uppvuxen i Slite. Men på den tiden fanns det ingen marknad och under de senaste åren har jag alltid haft förhinder just den här sista lördagen i augusti.
Men nu står jag här i ett litet hyrt stånd med tak av presenning. Grannen till höger är en hemfrisörska från Stenkyrka och idag marknadsklipper hon folk för 140 kronor. Till vänster säljer två kvinnor från Sju strömmar second hand-kläder. Lite längre bort står min kusin i Fårösund och säljer smycken.
Jag träffar under dagen flera gamla klasskompisar och några har jag inte sett sen skoltiden. Flera av dem är ett eller två år yngre än jag, men vi hamnade ändå i samma klass i realskolan, eftersom jag var kvarsittare några år innan jag till slut gav upp och flyttade till Stockholm.
Gunvor Randahl kommer och hälsar. Jag var marskalk när hon gifte sig med Björn, ägaren av bryggeriet i Slite. Hon berättar att hon just varit nere på stranden och badad. Det gör hon så gott som varje dag tills vattentemperaturen sjunker ner mot tio grader. Då gör hon vinteruppehåll.
Gunvor är 81 år.
Läser vidare i boken Den hemlige kocken, som avslöjar det skrämmande fusket inom matindustrin. I förra krönikan skrev jag om vaniljglass som inte innehåller riktig vanilj, utan ett smakämne som görs av cellulosan i ruttnande trädstammar. Nu har jag kommit till kapitlet Vårt sorgliga bröd.
Den enklaste av alla basvaror har i sin ursprungliga form - bakad på mjöl, vatten, salt och surdeg - blivit en lyx.
De mindre bagerierna slås ut ett efter ett och marknaden domineras nu av fem stora företag, som tillverkar merparten av de 50 kilo matbröd en genomsnittssvensk äter per år.
Bröd fullproppat med härdat fett, mjölbehandlingsmedel, sojamjöl, emulgeringsmedel, konserveringsmedel och enzymer gör att industribröd inte har många likheter med traditionellt bröd... Så kort tid som möjligt för att baka brödet, men så lång tid som möjligt på butikshyllan utan att mögla.
Men så tror jag inte det fungerar i bageriet här i byn. Efter någon dag kasseras det osålda brödet och jag kan hämta stora påsar med bröd att ta hem det som mat till hönsen. Det brödet möglar till och med efter ett tag.
Det är inte bara de många marknaderna som gör hösten så trevlig. Den smått kaotiska tävlingen med Wibble Stenvarpasällskap och årets sista stenvarpa, Väskindevarpan, bidrar också.
För att inte tala om VM i gotlandsdricke och tillhörande fest i början av oktober. Jag har varit ordförande i dricktävlingens jury i rätt många år nu och jag kommer aldrig att avgå frivilligt. Den traditionellt något könsdiskriminerade juryn (två kvinnor och fyra män) är nu fastställd. Nästan i alla fall. Den enda som ännu inte är utsedd är Kvinnan av folket, som jag egenmäktigt får utse genom efterlysning här i krönikan.
Så hör av er! Enda kraven är att ni tycker om dricke och vågar säga Himmelskt! om en dricke när resten av juryn är helt överens om Odrickbart!
Underverk.
Pärk?