Det finns ett företag som är öppet villebråd när det gäller skitkastning och allmänt gnäll.
Som en sandsäck hänger det bara där år efter år och tar emot. Slår aldrig tillbaka, bara gungar till lite efter råsoparna.
Men när stormen lagt sig och kritikerna slagit sig trötta så hänger det kvar som om inget hänt.
Det finns liksom inga stormar som rubbar Destination Gotland. Och kanske är det just den saken, i kombination med företagets monopolställning, som gör det så provocerande. Inget är mer irriterande än att bli ignorerad.
Jag tillhör inte alltid DG:s fanclub, det ska erkännas. Det är helt galet dyrt att ta sig över sjön. Kösystemet för ombordkörning är fullständigt vrickat (hur svårt ska det vara att låta den kö som kom först få köra på först?) och maten ombord lämnar en del övrigt att önska.
Men det som känns lite orättvist är att det bara är DG som får stå som galjonsfigur för den gotländska girigheten.
Det är alltid DG som anklagas för ockerpriser. Det är alltid färjan som tar hutlöst betalt och som är ett hot mot Gotlands utveckling som turistmetropol.
Men tänk efter nu en liten sekund.
För helt ärligt, hela Gotland är en enda stor turistfälla så här års.
Det finns inte ett företag som inte passar på att sko sig på turisterna som, trots att i princip allt på den här ön är svindyrt sommartid, bara fortsätter att komma år efter år. Det drabbar givetvis också vi som bor här året runt som får betala samma ockerpriser.
Jag åkte det lilla blå tåget med ungarna i måndags. Det kostade 130 spänn för knappt 20 minuter färd runt ringmuren med samma gamla trötta guideband rullande i högtalarna.
Jag ska besöka Kneippbyns sommarland snart, det går loss på en tusing för en dag. Och då vill det till att man cyklar dit och har packat matsäck, annars ryker en femhundring till.
De våldsamt ospännande stalaktiterna i en råkall Lummelundagrotta kostar 400 kronor att se för min familj. Men då får man visst titta på film också. Som om det skulle göra besöket värt pengarna.
Lägg sedan till de som hyr ut sina hus och lägenheter till sjörövarpriser, jordgubbsförsäljarna som dubblar dagen innan midsommarafton och inte minst nattklubbarna som tar en femhundring bara i entré när trycket är som högst.
Det kostar till och med pengar att parkera vid Tofta strand, ett faktum som konstigt nog fått passera obemärkt förbi i årtionden i dessa tider av parkeringstjafs. Förra året försökte jag bara för att vara jobbig att få kvitto på min parkeringsavgift. Det gick konstigt nog inte...
Att med detta i åtanke göra DG:s prissättare till ensam syndabock känns som att sila mygg och svälja kameler.
För på Gotland har girigheten tusentals ansikten.
Min nästa affärsidé ska bli att börja ta betalt för stenarna ni kastar i glashuset.
Veckans lista skulle bli fem kul gratistips. Men det kändes bara fånigt att skriva "bibliotek" när alla vet att vattenrutschkana är en miljon gånger roligare. Så istället, sommarens fem måsten oavsett pris:
1) Kneippbyn. Går inte att ens försöka smita undan om man har småbarn. Bara att ta ett sms-lån och bita ihop.
2) Lilla blå tåget. Herregud så tråkigt. Tycker jag. Men jag är å andra sidan inte fem år gammal.
3) Terra Nova-badet. En dröm för lata föräldrar.
4) Bada i Katthammarsvik. Öns kanske bästa barnstrand. Och gratis!
5) Kvällsdopp vid Fridhem.