Personliga tidsbestämningar.
Vinter: Första advent. Vår: Dagen efter Vasaloppet. Sommar: 15 grader i vattnet. Höst: Första skörden av västeråsgurkor.
Normalt brukar inte gurkorna mogna förrän efter Medeltidsveckan, men i årets tropiska hetta kom första skörden betydligt tidigare.
27 grader i skuggan, 23 i vattnet. Men likafullt. Höst.
Alex Schulmans sommar i Rute är nu slut och motvilligt har han åkt hem till Stockholm.
Schulman är inte en av mina bästisar, det vet alla som läser mina krönikor. Hans ilskna onyanserade påhopp lite hit och dit har ibland varit enbart kränkande elaka, i syfte att skapa debatt. Jag tycker inte om den typen av krönikörer.
Men i sin sista krönika i sommar skriver han en sak, som jag först avfärdar som nonsens. Det kan inte vara sant. Bara ännu ett av hans många magsura påhopp på Destination Gotland och färjorna, tänker jag. Han skriver att det bara är gotlänningar som får boka var de vill sitta i den dyrare främre salongen. Fastlänningar får däremot snällt acceptera de platser de blir tilldelade.
”Man skulle kunna ryta till och se det som ännu ett exempel på den fastlännings-apartheid som råder på ön”, skriver han. Jag kollar. Det är sant. För bövelen, protestera! De skyhöga färjepriserna för fastlandsborna borde självklart inkludera en egen vald sittplats.
Om detta är Alex Schulman och jag rörande överens.
Tack Norman!
Efter år av bedrövlig varpakastning från min sida, tog bröderna Erik och Uno Norman i Fårösund som sin livsuppgift att gjuta en varpa, som inte vinglar och far och rullar och bär sig åt.
Med deras femte gjutning åkte jag till SM i Motala. Resultatet blev... Ja, vad ska man säga? Succé är kanske att ta i, men två silvermedaljer är inte så illa.
Tack Norman!
I förra krönikan undrade jag vad som skulle hända om jag plötsligt fick för mig att kuta helnäck i störtregn på Hamnvägen i Burgsvik . Jag berättade att vi smågrabbar i Slite brukade klä av oss och springa nakna på Storgatan när det kom ett häftigt regn. Men det är ju några år, kilon och längddecimeter sedan.
Tidigt en morgon kom regnet till Burgsvik. Det vräkte ner och jag var nere i hamnen och badade. Inga andra människor syntes till och plötsligt insåg jag att det här var min chans. Kanske den sista.
Så jag knölade ihop morgonrocken, spände fast den på pakethållaren och cyklade sjungande och spritt naken hemåt.
Vilken lycka!