Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Dagens krönika presenterar ett antal frågor utan svar.Frågor som har fötts men aldrig ställts, som man nästan vet svaren på men där man inte blir klokare av det.För det första:Hur många skulle ha vetat om att det skulle vara en stor Hamnfestival i Visby i slutet av juni om det inte blivit en massa tjafs med tillstånden? Här bokar man artister, anlitar krogar som ska servera mat, hyr plats i hamnen och gör något riktigt roligt, nytt, fräscht och bra.Men inte en enda annons eller affisch eller presskonferens så långt ögat kan nå.Mycket, mycket märkligt.Lika märkligt är också att man inte kunde ordna så att tillstånden för mat och dryck fick förtur i byråkratin.Det är säkert mycket mer arbete än man kan tro, men samtidigt, det är ju befintliga krögare som skulle vara med i festivalen.Hur svårt kan det vara?Visst, det är oerhört korkat att inte söka tillstånd i tid, trots att myndigheterna minst två gånger uppmanat arrangörerna enligt uppgifter i pressen.Men ändå, gick det verkligen inte att lösa? Fast igen, om inte detta strul hade uppkommit hade ju inte en människa vetat om att det var en ny festival på gång.Kanske var det ett smart marknadsföringstrix som tyvärr slutade i att vi får nöja oss med varmkorv, mackor och läsk...För det andra:När blev det okej att bada på allmänna bad i sina underkläder? Hur äckligt är det att bada i sina kallingar??? Varför har killar kalsonger under badbyxorna? Man behöver inte vara särskilt fin i kanten för att uttrycka ett YEK!Och när blev det åter tillåtet med reklam för sprit i teve och svenska tidningar?På tal om regler för reklam så har jag fått en hel del frågor angående att GT och GA varje lördag sedan en längre tid anser det lämpligt att publicera annonser där gotländska kvinnor uppmanas att åka till Stockholm och förstora brösten. Jag kan bara vidareförmedla svaret från annonschefen att annonserna inte strider mot vare sig publicistiska regler eller företagets policy.Jahapp.En tröst i eländet är väl att kvinnan i annonsen numera har både kläder och huvud...Jag har nu införskaffat boken "The Secret" och läser den med stor behållning.Det är lätt att föreställa sig alla invändningar mot bokens budskap och visst kommer det många frågor när man läser. Men samtidigt är det faktiskt så enkelt att man kan strunta i att tro på vad boken säger, den fungerar ändå: lagen om attraktion (att det man tänker blir verkligt).Personligen har jag fått ytterligare bevis på hur konstigt man tänker (jag skriver "man" för jag tror inte att jag är ensam om detta), en viktig del i "Hemligheten" är att konkretisera sina drömmar och vad man vill. Bara en sån sak. Hur lätt har vi inte för att beklaga oss för allt vi inte har men om vi istället kunde gå till djupet med vad vi faktiskt vill och önskar, så skulle mycket vinnas, oavsett om man tror på "flummigheterna" med Hemligheten eller inte.Men det är liksom svårare, precis som att det är svårare att hitta saker man är bra på än att rada upp alla ens brister.Och när man sen ska visualisera sin dröm är det lätt att man devalverar den för att inte överdriva. Till exempel om man vill bli rik så tänker man att man kommer att få en miljon kronor, men då dyker den lille inre Luther upp och tycker: "Nej, det är väl ändå att överdriva, det räcker väl med hälften?".Eller inte ska jag bli så där framgångsrik, det räcker med att vara lite lagom som alla andra.Istället för att önska oss hela härligheten.För djupt där inne ligger ett monster som inbillar oss att för mycket lycka till slut straffar sig på ena eller andra sättet.Var kommer detta nonsens ifrån?Hur som helst är det en fröjd att tänka att man redan har nått sina drömmar, för känslan kan vi ju känna oavsett om vi fått det vi önskar eller inte.Det handlar egentligen bara om att lägga sitt liv i sina egna händer.På tal om frågor som man skulle vilja ha svar på så finns det säkert en och annan som undrar hur i hela friden vi kan skriva att Allan Nilsson i När heter Allan Larsson...?Själv vågade jag knappt gå ner till midsommarfirandet på Paviljongsplan på midsommarafton för jag tyckte att det var såååå pinsamt.Å andra sidan vet jag precis hur det är att få hjärnsläpp och skriva nånting helt uppåt väggarna utan att se det innan det skriker emot en där i tidningen när allt är för sent att korrigera. Och man vet att ens misstag finns mångfaldigat typ 15000 gånger utan möjlighet att gömma undan eller förklara bort.Då vill man dra en påse över huvudet och gå i ide till nästa dag för som tur var kommer det en ny tidning nästa dag med nya saker att yvas eller förundras över.En sista fråga: vem är det som betalar när allt ska vara gratis?
