"Lapplisor är trevliga. Ps! Kommer strax!" Så stod det på klisterdekalen jag hade i bakrutan på min första bil. En vit Volvo, med registreringsskylten BJE. Bara Jävla Elände, som kompisen sa. Men lapplisor är trevliga. Att på gatan förtjäna sitt levebröd med glädje är en yrkeskonst. Att orka vara trevlig trots sura bilister som glömt att lägga pengar i p-automaterna. Jag gillar dessa nya automater. De fungerar precis som enarmade spelautomater. Hittills har jag gått med vinst. Längst ner finns en lucka för myntretur. Där ligger nästan alltid pengar. 18 kronor i samma omgång till en ensam vinnare, det är största spelvinsten hittills, på ingen insats alls. Men jag väntar på storvinsten. För när jag jag var barn vred min morfar om vredet på en parkeringsautomat utanför Dalarnas museum. Någonting gick snett. Min morfar fick jackpot. Plötsligt rasslade det till och pengar fullkomligt forsade ur returluckan.
Lapplisa eller inte, men vår yrkesbana står skriven i stjärnorna. Tillfälligheter styr våra öden. Och släkten. Jag läste en åsikt på den inom en del yrkeskårer numera förbjudna sajten Facebook: "Den verkliga makten på Gotland finns inte i politiken eller i hemliga sällskap. Den finns i släkten. Den Du är släkt med, eller möjligen släkten är släkt med, är avgörande." Ganska hemskt, men sant. Utan släkt står man sig slätt på vår ö. Jag skulle bli jägmästare, plugga fem år i Norrland. Stämpla skog och knappt träffa en kotte. Min farfar var kund i fotobutiken. Han pratade gott om sitt barnbarn. På det berömda bananskalet halkade jag in i mitt yrke, och slapp ensamheten i de mörka skogarna.
Tillfälligheter styr våra öden även i kärleken. Tänk om det där lilla underbara ordet OM inte hade funnits. Så trist allt hade varit. OM inte stans sötaste blondin köpt mitt gamla begagnade objektiv en gång för länge sedan. OM hon inte kommit hem från Spanien och sett mig göra vanvittesaffärer och köpa afrikanska kastspjut på Thage Nilssons auktion den julen. OM inte jag bjudits på midsommarfest i Anga. Då hade jag gått miste om det bästa i livet. OM är ett magiskt ord.
Tydligen hänger yrke och kärlek ihop på något sätt. Jag läste en undersökning i en veckotidning om vilka jobb som läsarna ansåg som mest sexiga:
1. Brandman
2. Läkare
3. Polis
4. Snickare
5. Musiker
6. Skådespelare
7. Fotograf
8. Kock
9. Konstnär
10. Vd
11. Författare
12. Journalist
13. Bonde
14. Naprapat, målare
15. Psykolog, bilmekaniker,
regissör, rörmokare
16. Biståndsarbetare
17. Lärare
18. Marknadsförare
19. It-programmerare,
frisör, säljare, politiker
20. Revisor
Det kan man ju fatta, att en musiker är sexigare än en rörmokare. Men jag måste ifrågasätta sexigheten i mitt eget yrke. Lätt chockad med en rodnad på kinderna ser jag att fotograf hamnar på plats nummer sju.
Kunde man styra flyttströmmen till ön så att den till större delen bestod av brandmän, poliser och läkare skulle kanske det kunna påverka den så tråkiga befolkningskurvan. Förresten är det just själva strömmen som är en del av nedåtkurvan.
Förr, på 70- och 80-talet, ökade gotlands befolkning stadigt.Vintrarna mörklades av ständiga strömavbrott. På BB hade man fullt upp. Sedan började Geab gräva ner luftledningarna, och befolkningskurvan planade ut. I mörkret hade kärleken flammat. Kanske borde Geab bryta strömmen då och då.