Jag råkade ha tofflor och strumpor samtidigt en gång i somras.
Det får man inte ha ostraffat. Åtminstone inte i närheten av ett fotbollslag som dräller av mer eller mindre modemedvetna 25-åringar.
Tofflor och strumpor är, fick jag veta med all önskvärd tydlighet, ett brott mot någon slags modenorm, och jag cementerade därmed min roll som fotbollslagets gubbfarbror.
Nu är det något jag kan leva med eftersom jag förutom gubbfarbror också är lagkapten och om de där trendiga juniorerna inte passar sig väldigt noga blir de bänkade nästa match.
Men det här med kläder, det är ett tydligt tecken på att fokus i tillvaron flyttats från yta och förgänglighet till... något annat. Oklart vad.
Förfall, skulle säkert någon säga men det är inte riktigt sant. Jag är oftast hel och ren men det är inte varje dag jag kollar mig i spegeln innan jag går hemifrån om man säger så.
Jag har gått från att köpa kläder för att jag ville till att shoppa för att jag måste. Av alla saker jag måste göra hamnar kläder på delad 93:e plats på prioriteringslistan tillsammans med att städa bilen.
Kanske beror det på att jag känner mig obekväm i affärer. I synnerhet i små klädaffärer där man omedelbart blir identifierad och bedömd av personalen när de i all välmening kommer fram och frågar om de kan hjälpa till med något.
Okej, det låter fånigt, men det känns som att jag gör dem besvikna, att jag förringar deras arbete när jag svarar "nej tack, jag bara kollar".
Sedan står de fem meter bort och pysslar med något men jag vet att de kikar på mig i ögonvrån för att se om jag tänker prova något och aldrig någonsin känner jag mig så iakttagen som just då och det slutar i nio fall av tio att jag släpper det jag tittar på och flyr.
Räddningen heter internet, och om det bara gick att köpa byxor där också skulle jag aldrig sätta min fot i en klädaffär igen. Några knapptryck, ett kreditkort och tio minuter senare har jag effektivt handlat en ny höstgarderob.
Men jeans måste provas. Och att prova byxor kräver av förklarliga skäl min personliga närvaro i en trång provhytt med lysrörsljus och bastutemperatur.
Jag blir på dåligt humör bara av att tänka på det.
Sist jag köpte jeans tog jag två par av samma modell, men med olika färg, för att vara effektiv och köpa mig något års tidsfrist till nästa provhyttsbesök.
Killen i kassan, så otroligt cool och stylad med trasiga och sannolikt svindyra kläder och med konstig frisyr, han glodde på mig som om jag var helt tappad bakom modevagnen.
Vilket han förvisso hade helt rätt i.
Nästa gång ska jag gå dit i tofflor med strumpor.
Men det är inte bara kläderna som tappat i betydelse.
Nuförtiden klipper jag mig själv med en trimmer, och det händer att jag kommer till jobbet i morgonfrisyr eftersom jag glömt att fixa håret i det småbarnskaos våra morgnar består av.
Det är troligt att jag hellre skulle dö än att göra något liknande på gymnasiet, fåfängans och osäkerhetens gyllene tidsålder.
Veckans lista. Favoritkläder.
1) T-shirt. Inget slår en bra t-shirt.
2) Jeans. Helst mörka får då syns det inte när de blir smutsiga.
3) Luvtröja. Jag beställer med eget tryck på nätet.
4) Skaljacka. Softshell heter det visst. Vindtät och bra och av ett speciellt märke jag inte tänker skriva här.
5) Morgonrock. Efter bastun. Livskvalitet.