...och sen kör jag en pizza i mikron
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vad jag däremot inte vet är vad som kom först, hönan eller ägget?
Vi svenskar är sjukligt fascinerade av mat. Oavsett form, färg eller innehåll.
Exotisk mat, medelhavsmat, indiskt, amerikanskt eller svensk husman, allt går lika bra. Att titta på, alltså.
Att verkligen laga maten vi ser på tv eller läser om i de svindyra inbundna kokböckerna är vi desto sämre på. Det är inget jag hittar på, det är fakta. Vi värdesätter mat som går snabbt att laga i allmänhet och är enkel att röra ihop i synnerhet. Falukorv är alltid en storsäljare, liksom halvfabrikat i alla dess former.
Så då undrar jag, är alla dessa eviga matprogram bara substitut för den mat vi aldrig orkar laga?
Själv är jag varken bättre eller sämre än genomsnittet. Jag gör egen sushi, vilket får anses vara överkurs, men till påskmiddag blev det svennebananmiddag för hela slanten (avokado med räkröra följd av oxfilé, klyftpotatis och pulverbea, toppat av äppelkaka med vaniljvisp. Svingott).
Ibland får jag för mig att laga nåt riktigt avancerat, och trots att vi inte är helt tappade bakom kryddhyllan i vår familj faller det oftast på en eller flera konstiga ingredienser som jag inte ens vet var de står i mataffären.
En annan storhet som mina matambitioner brukar snubbla över för att aldrig resa sig igen är tid.
Alltså, jag skulle vara tvungen att gå ned till halvtid om jag skulle hinna laga det de svänger ihop på en halvtimme i matprogrammen innan barnen brutit ihop i två skrikande högar framför "Bolibompa".
Om jag dessutom skulle skjuta rådjuret själv (som han Morberg gör i "Vad blir det för mat") vore det bara att lämna in avskedsansökan.
Men då skulle jag å andra sidan inte ha råd att äta annat än nudlar och euroshopper-makaroner, så det är inte heller en bra lösning.
Nåja. Jag ska väl inte lura mig själv längre, och inte er heller för den delen.
Till syvende och sist och en gång för alla så är jag svensk. Vilket innebär att jag per definition är bättre på och mer intresserad av att titta på när andra lagar mat än att göra det själv.
Och när vi tittat klart går jag och nio miljoner andra svenskar och mikrar en Billypizza.
Det var inte bättre förr, men enklare.
Det fanns nästan inget att välja på. Med en tv-kanal, två radiokanaler och tre saker i speceriaffärens sortiment var det bara att ta skeden i vacker hand och hålla käft om det inte dög.
Senast i affären roade jag mig med att leta efter smaker jag inte har en aning om vad det är. Kort lista: Guava, acerola, granatäpple, kaktus, boysenbär, guarana, guanabana och litchi.
Men hur smakar kaktus? Nån som verkligen vet?
Jag gissar att smaken består av ett okänt antal konstgjorda smakämnen som sedan fått en självlysande grön färg. När sedan kemisterna funderade på vad det egentligen smakade kom nån på att kaktus, det är en strålande idé. Ingen har en aning om vad kaktus smakar, så ingen kan säga att det är fel.
Och skulle det vara nåt knas har de bara smakat på fel sorts kaktus.
Det var inte bättre att bo i Stockholm på det stora hela, men ur hämtmatsynpunkt var det ett nedköp att flytta hem till Gotland.
Det går knappt att hitta en anständig pizza i den här stan.
Någon gång ska jag publicera min lista över matställen på Gotland som borde stängas på grund av usel mat, otrevligt bemötande och i de värsta fallen en ohelig kombination av båda två.
Veckans lista. Fem saker som försvunnit ur butikernas sortiment sedan jag var liten.
1) Fem bollklubbor. En gång fick jag sex stycken i min påse. Det kändes som att vinna på lotto.
2) Kort spaghetti. Jag är säker på att det fanns, spaghetti kapad i tre centimeter långa bitar. När försvann den?
3) Tuggummit Riff. Smakade saltlakrits, typ.
4) Vira blåtira. Läsk med konstig färg och ännu konstigare smak. Idag skulle den antagligen hetat något i stil med Cactus/Guanabana/Acerola.
5) Japp. Alltså Japp som den ska smaka på riktigt. Marabou bytte recept för ett antal år sedan och nu är den lika fattig som Mars. Blä och bu.
Jag trodde det var ett aprilskämt när jag såg att det inte blir någon eld på valborgsmäss i Visby.
Tydligen har Räddningstjänsten avrått, och ett antal innerstadstalibaner har klagat på röken.
Men i konsekvensens namn tycker jag då att stearinljus borde förbjudas i innerstaden eftersom de jämfört med en majeld är att betrakta som fullständigt livsfarliga. Hur många bränder har orsakats av stearinljus jämfört med majeldar?
Kaminer borde också förbjudas, liksom rökning och, ja när vi ändå håller på, all form av verksamhet där temperaturen överstiger 300 grader.
Elektricitet är inte heller bra. Förbjud den. Förbjud allt.
Jävla förmyndarsamhälle.