Nytt modernt snabbköp invigdes i Dalhem
Foto: Tommy Sšderlund
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Söderheim hette tidigare Malmén och kom till Gotland som fortifikationsofficer 1679. Han blev häradshövding 1681 i Gotlands norra domsaga - den förste på denna post - "och som med nit och trohet mot kungl. maj;t och kronan verkade för att göra gotlänningarna till svenskar inte bara till namnet". Han blev adlad 1693 och blev stamfar för den adliga ätten Söderheim.
Han förvärvade av drottning Kristina 1684 Stora Vede i Follingbo där han var bosatt till sin död 1710. Han begravdes i Follingbo kyrka. Minnestavlan som sattes upp i Follingbo kyrka hade bekostats av Söderheimska släkten och hade utförts av Bertil Nyström och Henna Karlsson, Slite.
Avtäckningen skedde efter gudstjänsten i den fullsatta kyrkan. Pastor L M Holmbäck tecknade vad Söderheim betytt för Follingbo och Gotland. Han hade bland annat bekostat långhusets förnämliga innertak i Follingbo kyrka.
Nämndeman Arvid Collberg, som härstammade från Söderhemiska släkten lade ner en krans från Follingbo församling.
I BÖRJAN AV 1957 infördes ett förbud mot hundar och katter i Visbys fastigheter. Vid drätselkammarens sammanträde i början av december upphävdes förbudet "och alla svansar viftar åter i stadens hus", skrev Gotlänningen. Beslutet togs i största enighet och reträtten för djurvännernas opposition var fullständig.
Förvaltare Oscar Svensson hade hand om omröstningen och han var förvånad över beslutet.
Han hade då och då gjort förfrågningar om beslutet inte skulle upplösas men alltid fått tillsvar att det skulle stå fast.
Hundbeståndet hade minskat och några katter syntes aldrig till utomhus. Svenska Kennelklubben hade engagerat sig för att få förbudet upphävt och nu hälsade man beslutet med glädje. Man hoppades på bättre samarbete i framtiden mellan staden och Kennelklubben. Alla hade ett intresse för att djuren skulle skötas på ett bra sätt.
Nu hade hund- och katthatare förstått att djurälskarna hade rätt att få ett ord med i laget.
Troligen hade medlidandet med den ryske astronauthunden Laika spelat in då det gällde förbudets upphävande.
För vad hade människan för rätt att använda en oskyldig hund för sådana experiment, frågade man sig. P M Bengsson var en av de stora motståndarna till hund- och kattförbudet, som han tyckte var både meningslöst och opsykologiskt.
JOSEF BJÖRKDAHLS handelsrörelse vid Hässelby i Dahlhem hörde till de äldsta på Gotland. Redan 1896 startade Josef Björkdahl eget vid Gandarve i Dalhem. 1913 flyttade affären till Hässelby. Affären blev med tiden trång och för femtio år sedan bestämde sig dåvarande innehavaren för att bygga ut och modernisera. Eugen Björkdahl hette han och i början av december kunde han öppna ett nytt och modernt snabbköp.
Josef Björkdahl hade redan i trettonårsåldern börjat med butiksarbete och när han fyllde 21 startade han eget företag på en gammal men för tillfället nerlagd handelsplats i Dalhem. 17 år senare flyttade affären till en mera central plats vid Hesselby där järnvägen dragits fram och mejeriet hade byggts.
Eugen Björkdahl som övertog affären efter sin far 1943 fick allt mer ont om plats efter hand som kunderna ökade och han beslöt sig för att bygga ut. Han fördubblade affärsytan och i december 1957 stod den nya affären klar, till största delen inrymd i den gamla fastigheten men i andra ändan av huset som tidigare tjänstgjort som bostad. I den gamla affärsdelen skulle så småningom Posten flytta in.
Eugen Björkdahl började liksom sin far mycket ung i yrket. Han trivdes med sitt yrke, men påpekade att det varit slitsamt och hårt många gånger. Huvuddelen av kunderna hade bestått av traktens lantbrukare som förr kunnat komma för att handla så sent som halv elva på kvällen.
DE SISTA DAGARNA i november 1957 gjorde smidesmästaren Axel Pettersson sina sista dagsverken vid hässja och städ. Han 40-årsjubilerade samtidigt och noterade att hans dagsrekord låg på 27 skodda hästar och 18 timmars arbetsdag. Rekord som hade slitit på kroppen.
Det hade varit hårda tag i början av 1900-talet. Det var ont om jobb och det gällde att ta dem som fanns, vilket ofta ledde till omänskliga arbetsförhållanden. Redan som 23-åring etablerade Axel Pettersson sig som egen företagare och 1957 kunde han fira 40-årsjubileum.
Han var smålänning med en stor syskonskara där alla inte kunde sysselsättas. 1911 kom han till Gotland, arbetade först hos bönder, men hamnade snart på A7 som knekt.
Han stannade i fyra år och genomgick sedan hovslagarskolan hos veterinär Carl Ahlgren. De höll även på med kastrering av unghästar. Ahlgren samlade alla hästar sockenvis på ett ställe. Pettersson följde med och hjälpte till.
Hans personliga rekord var 27 hästar på en och samma dag. När militärtjänsten var slut köpte han den gamla verkstaden av änkan Beckman. Det blev mycket hästskoning och vagnssmide. Det blev långa dagar från halvfem till halv elva.
När hästantalet minskade blev det mera byggnadssmide. Han gjorde till exempel allt byggnadssmide på Mariahemmet.
Pettersson berättade att det var svårt att organisera smeder, de såg en ilsken konkurrent i varje smed. 1939 bildades i varje fall Gotlands smedmästareförening och Pettersson var dess ordförande i femton år.
Nu firade han 40-årsjubileum, men än tänkte han inte sluta jobba även om han skulle trappa ner. Hästarna var borta, men än satt de gamla takterna kvar.
Reportaget hade skrivits av signaturen "C-c" - Carl-Eric Nilsson, som då var ganska ny på Gotlänningen.