Nu väntar jag bara på att springa på Orup
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En vecka senare sitter jag här och hatar regnet. Saknar nästan flugorna. De är i alla fall trevligare än tvestjärtarna som kommer krypandes så fort det blir lite fuktigt... Ja, det här vädret är inte lätt att ha att göra med när man är pessimist och aldrig riktigt nöjd. Tacka vet jag hösten. Och våren. För att inte tala om julen!
I juletid blir mänskan god och glad! Fast så var det ju det där med julens alla måsten och krav...
Michael Jackson har dött. För bara några veckor sedan läste jag hånfulla artiklar om megastjärnans comeback som skulle ha ägt rum i dagarna. För bara några veckor sedan var han ett skämt, ett miffo, ett freak, en pedofil.
I dag är han i klass med Jesus. "Jag trodde ändå aldrig på de där anklagelserna" säger alla, nu. För nu är alla Michael Jacksons bäste vän. Nu minns vi alla honom för den magnifika, fantastiska musiken han gjorde. Nu glömmer vi allt gammalt groll. Nu när han är död.
Nu begraver vi honom i en gyllene kista och bjuder in hela världen att beskåda begravningen på bästa sändningstid. Nu gråter vi alla tillsammans när Michaels dotter, för första gången, får tala inför medierna och säga att Michael var den bästa pappan man kunde ha.
Nu tycker vi alla, inklusive medierna själva, synd om Michael för det medierna utsatte honom och hans familj för. Nu föraktar vi de där barnen med familjer, som anklagade Michael för att vara pedofil och på så sätt lurade av honom enorma summor med pengar. Alla har glömt. Så även jag.
Läser om ännu ett nytt fall av misskötsel av kor och grisar. Grisar som begravts i sin egen avföring, kor som stått på så höga lager av skit att de slagit huvudena i taket. Bonden skyller på pressad ekonomi (vad är det med en pressad ekonomi som gör att man inte kan skyffla bort skiten runt djuren?) och dödsfall i familjen.
Jag känner att jag har lust att börja grina när jag ser bilder på de stackars djuren. Vet att de allra flesta känner för att göra det, när man läser om sånt här. Dock kan jag tycka att det finns en viss lustighet när köttätare ömmar för djur som har det svårt.
Det är ju på grund av ert köttbehov som korna och grisarna överhuvudtaget står där och även på grund av det som de, förr eller senare, skjuts i skallen för att sedan tömmas på blod, flås och styckas upp i bitar som sedan läggs på era tallrikar.
Ni pratar så fint om att ni vill att djuren ska ha det bra, men handlar det egentligen inte om ett jättestort kollektivt dåligt samvete? Ni vill veta att djuren som ligger stendöda på era tallrikar åtminstone har haft det lite roligt i sina korta liv, innan de mist livet för er skull. Samma sak med de långa djurtransporterna som var på tapeten för ett par år sedan.
Åh vad alla tyckte synd om de stackars djuren som fick lida så i de trånga bilarna. Massiva protester utbröt. Sen sköts ändå djuren i skallarna och slaktades och hamnade på var och varannans tallrik.
Själv tycker jag också synd om djuren. Även om det är en påstått "lycklig ko" som ligger där på (någon annans) tallriken.
Gotland är det län som det adressändras allra mest till över somrarna. Ur undersökningen som gjorts kommer även information om att det allra största antalet höginkomsttagare adressändrar hit på sommaren.
Ön vimlar alltså av rikingar och kändisar så här i sommartid! Ena dagen får man se "skärgårdsdoktorn" på hembygdsgårdens midsommarfirande och andra dagen inser man att man just suttit och fikat med Lars Winnerbäcks
basist. Nu väntar jag bara på att springa på Orup på Ica. Orup Orup mitt hjärtas ros. Hoppas vi ses snart, vid kyldisken. Till dess fortsätter jag att nynna på den snyggaste textraden jag någonsin hört; "mina blommor har nästan gått bort denna sommar var verkligen kort".
Puss på dig.