17 mars
Fredag kväll. Innan jag går och lägger mig måste den här krönikan vara färdigskriven och inskickad. I morgon bitti är det för sent. Det är då jag ska börja vara tyst och bortkopplad från all teknik under en hel vecka.
Då får jag inte: Prata med folk, telefonen är avstängd. Titta på TV. Lyssna på radio. Läsa tidningen. Ingen musik. Använda datorn.
Men det här får jag göra: Prata med hönsen och högt för mig själv. Läsa böcker. Och självklart kan jag göra promenader på platser där jag inte riskerar att träffa folk som vill prata. Jag hade också tänkt vårfixa i trädgården, men det blir nog inte så mycket eftersom kyla och ”staräurar” ska råda under hela veckan.
Så det lär bli mycket inomhus: Baka bröd. Storkok av rotfruktsoppa. Göra marmelad. Jag har köpt diverse grödor som ska förkultiveras, bland annat tidig potatis och tomatfrön. Jag ska också passa på att städa, dock inte putsa fönster. Har även vissa planer på att återuppta dragspelandet. Jag slutade för drygt två år sedan halvvägs in i ”Svinnsta skär”. Det ångrar jag.
Så nog ska jag få tiden att gå.
En vecka, det är 168 timmar. Jag sover cirka sju timmar per dygn, det blir 49 timmar. Alltså 119 vakna tysta ensamma timmar under den här veckan.
– Usch så tråkigt! sa min mellandotter.
”Det skulle jag aldrig klara av... jag pratar till och med i sömnen eftersom jag är så pratsjuk”, skrev Johanna Svanborg i Klintehamn på Facebook.
Katarina Olsson i Burs:
”Har längtat efter att få göra det som du är på väg att göra så länge! Har längtat efter att ro ut till någon öde ö och bara få vara, lyssna på mina tankar, funderingar och kanske hitta något djupt därinne som kan lösa knuten som är där uppe i knoppen! Eller, ja kanske bara få TYSTNAD.”
Och Pigge Werkelin:
”Att vara helt ensam med sina egna tankar är inte helt lätt. Om du klarar det så kommer det ut en annan gubbe på andra sidan. Inte helt ny men med ett annat tänk. Det är min gissning."
Åker in till den stora bilverkstaden i staden för att få ordning på min bil. Hastighets- och avståndsmätaren fungerar inte och en varningslampa signalerar hela tiden att bensintanken är tom.
En felsökning à 637 kronor görs, fel hittas och reparation à 598 kronor utförs. Med moms blir det 1 589 kronor.
Allt är frid och fröjd ända till Burs där jag ska bada bastu. Exakt samma fel som tidigare! Bensinlampan signalerar tom tank och de övriga instrumenten har lagt av.
Bastubesöket i Burs ingår i mitt pågående provbadande av samtliga sockenbastur på Gotland. Det är fredag och inte en enda gubbe finns på plats när jag kommer, men själva bastun är varm. Där sitter jag och svettas i tre omgångar, men ingen kommer. Så efter drygt en timme ger jag upp, duschar och klär på mig.
Då upptäcker jag ett plakat med bastutider på väggen:
Fredagar: Damer. Lördagar: Herrar.
Men varför kom det inga damer? Hade de blivit chockade? Vad hade de sagt? Hur hade jag försökt förklara?
Vanligaste frågan inför min isolerade vecka: Vad kommer du att sakna mest?
Svar: Morgontidningen vid frukostbordet.
Nu skickar jag iväg den här krönikan och sen kniper jag käft till nästa lördag.
Om det går.