1 juli
I grevens tid, innan allting vissnar, plockar vi fläderblommor. Saft tänker jag naturligtvis, men inser senare att jag redan har tillräckligt med saft. Så jag börjar leta nya användningsområden och ska nu göra en liten test på marmelad.
1 dl koncentrerad flädersaft
1 dl strösocker
Häll allt i en kastrull och koka i cirka tio minuter. Rör om då och då. Häll upp på en väl rengjord burk som du värmt i ugnen i 100 grader i tio minuter. Fyll ända upp. Sätt på locket direkt och förvara svalt.
I nästa krönika berättar jag hur det gick.
Det svåra med att laga punkteringar skrev jag om i förra krönikan. Eländes elände, flera punkteringar på samma cykel. Lagning, pumpning och tomma däck efter en halvtimme. Nya lagningar, pumpningar och tomma däck...
Ja, så fortsatte det under en hel dag och en bit in på nästa, innan vi äntligen fick fast lagningslapparna utan efterföljande pys.
Staffan Roos, cykelreparatör i Gammelgarn: Föreslår att du sätter dit nya slangar. Dagens slangar verkar inte vara av samma gummikvalitet som äldre. Laglappar funkar dåligt på dagens slangar.
Pigan: Jag har nya slangar på lager och sätter dit en ny. Jobbigt om man har olika stora cyklar. Man får ha som ett cykelapotek.
Dagge: Jag använder vanliga vulklappar och solution, fungerar alltid. Tar tio minuter vid vägkanten. Enklast är väl att ha en eller två reservslangar med sig.
Zäta: Hört talas om punkteringsspray?
Och om det omöjliga att ta av slangen på växlade cyklar:
Reiner Lindgren: Hur svårt kan det va? Titta på Tour de France som börjar den 28 juni! Där byter de hjul på 24-växlade cyklar på 10 sek.
Säkert är jag inte ensam om den här observationen.
Står vid diskbänken (det kan vara andra slags bänkar också) och en tesked, en skruv, en mejsel, eller en plastkork faller ner på golvet. I det här fallet var det en bit vanlig slanggurka.
Saker som faller från en bänk blir aldrig liggande så att man med en lätt ryggböj kan ta upp dem igen. Nej, de rullar eller hoppar iväg, inte ut på den öppna fria golvytan, utan in under närstående köksbänkar, oftast längst in i ett mörkt hörn dit man inte når utan hjälp av sopborste eller annat långsmalt föremål.
I fallet med gurkan tog det nästan fem minuter innan jag lokaliserade den och nästan lika lång tid innan jag fick fram den. Vid det laget var den naturligtvis helt otjänlig som människoföda.
Varför, varför är det alltid på det viset?
Dagen efter individuella DM i varpa behöver jag slicka mina sår (varpan gick åt h-e) och vila min värkande högerarm (överbelastad?). Koltrastarna äter upp mina röda vinbär och Pekka, tuppen, och hans tre haremshönor står vid krusbärsbusken och frossar på de grinsura ännu omogna bären. De omsorgsfullt sådda bönplantorna är bara en decimeter höga och jag som byggt en drygt två meter hög bönställning! Dillen vill jag inte ens prata om.
Med andra ord: Jag behöver muntras upp. Beslutar därför göra en utflykt och letar snabbt igenom tidningens evenemangslista. Bestämmer mig nästan genast för det här:
Rabarber in the air. En fotoserie utav rabarberns födelse.
I Stånga.