Nu har jag en annan sorts sexpack hemma
Foto: Jae C. Hong
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tanken slog mig häromdagen när jag försökte blåsa liv i min sedan några år begravda gymkarriär. Det har alltså inget med löner eller andra evigt debatterade jämlikhetsfrågor att göra.
För den ultimata orättvisan mellan könen är att det är okej för män att åldras, bli feta, tappa håret och i största allmänhet förfalla. Vi kan rycka på axlarna och låta tiden ha sin gång.
Jag är 36, och runt om mig börjar åldrandet bli påtagligt. Plötsligt dräller reklam för hudvårdsprodukter ned i brevlådan, vid sidan om pensionsinformation och mirakeldieter.
Men det är bara pensionen som är riktad till mig, för män är ingen primär målgrupp för krämer och fruktbantning.
När vi ses i kompisgänget brukar vi i förbigående konstatera att någon har blivit fet, att någon annan blivit gråhårig och sen öppnar vi en pilsner till och pratar om väsentligheter istället.
"De grå tinningarnas charm" säger vi glatt, skålar och tröstar oss med att Sean Connery fortfarande är ett sexobjekt trots att han säkert är 150 år gammal.
Men kvinnor jagas ut i löparspåret, upp på spinningcykeln och ned i GI-diket av små marknadsföringsdjävlar med botoxsprutan i ena handen och Viktväktarbibeln i den andra.
När de försöker ta sig upp på vägen igen går det inte för dikeskanten är såphal av anti-rynkkräm och body butter.
Hänger brösten? Köp nya. Rynkor? Ta en spruta. Valkar? Börja med någon av de tusentals metoder som tidningarna är fulla av, mirakelmetoder som ska förbättra, försköna, föryngra.
Det är inget fel i att må bra, missförstå mig inte. Att må bra är bra, motion är bra, övervikt dåligt.
Vad man undrar är, ska du må bra för din egen skull eller för andras? Något säger mig att ett kollektivt dåligt samvete, en konstgjord rädsla för att åldras är den största drivkraften. Att bli gammal är en synd och en skam som går att tjäna pengar på.
Alla kvinnor jag känner har genomskådat detta naturligtvis, men faktum och skulden kvarstår likafullt och sen kommer skammen hem i brevlådan i form av ett postorderpaket med Oil of Olays nya superduperåterfuktande nattkräm.
Vid sidan av står vi män som åskådare och undrar vad som händer. Vi kläcker kanske tafatt en uppmuntrande kommentar om snygg rumpa och får ett ironiskt "eller hur" till svar.
Sen repar vi mod igen, mumlar något snällt om frisyren och får veta att "nej, det är slitet och fett". Vi försöker igen lite senare med något om tuttarna och får veta att "allt går att fixa med en bra bh".
Där nånstans ger vi upp, tittar oss i spegeln, och tänker "så skönt, jag ser ut ungefär som igår", öppnar en folköl till och sätter oss i soffan.
Det är tur att man är man.
I mitt förra liv var jag löjligt vältränad. Jag kunde köra tio pass i veckan, gym, fotboll, innebandy, thaiboxning. Jag cyklade överallt, joggade, gick morgonpromenader för att bränna fett och åt kosttillskott. Jag hade ådror på överarmarna och sexpack på magen.
Träning var en hobby, en drog. Och jag hade precis hur mycket tid som helst till den.
Sen kom ungarna och sambolivet, vi flyttade in i ett gammalt ruckel och nu är jag tacksam om jag hinner (och orkar) röra på mig mer än två gånger i veckan.
Fotboll på sommaren och innebandy på vintern har hållit ölmagen på armlängds avstånd och det är jag tacksam för.
Men så öppnade de nyss ett gym på andra sidan vägen från jobbet och sturskt gick jag dit i torsdags för att spela lite skivstång igen.
Jag tog det lugnt och försiktigt, lastade på en bråkdel av vad jag en gång orkade och liksom kände mig för. Vuxet och ansvarsfullt.
Det höll i fem minuter, sedan tog jag i för kung och fosterland, glatt upprymd över att jag ännu visste hur man gjorde.
I skrivande stund är det måndag och jag är fortfarande, fyra dagar efteråt, invalid av träningsvärk. Jag kan inte bära mina barn och knappt köra bil. Jag vaknar varje gång jag vänder mig i sängen. Det gör till och med ont när jag ligger blick stilla.
Ibland undrar jag om jag inte borde omyndigförklaras.
Veckans lista. Mina fem mirakeltips om du vill undvika att bli fet, och vara evigt ung. Men, märk väl, jag lever inte som jag lär.
1) Ät inte fler kalorier än du gör
av med.
2) Gå morgonpromenader innan frukost med 75 procent av maxpuls.
3) Drick två glas vatten innan
du äter.
4) Ät sakta.
5) Godis och läsk bara på lördagar.
Mitt personliga bästa tips gillas inte av folkhälsan, därför är det utanför listan - sluta inte snusa. Och det rådet följer jag.