Jag gillar inte Ernst.
Det är inget personligt, han är säkert en toppenkille och fin på alla sätt, men ändå. Jag gillar honom inte, och jag gillar inte hans tv-program.
Ernst Kirchsteiger är en person som lyckas göra mig medveten om mina egna tillkortakommanden, och såna människor tycker jag är svåra att ta till mitt hjärta. Människor som är lite bättre, lite mer lyckade, lite djupare och lite duktigare på vad det nu kan vara.
"Lagom är bäst, sa Tant Lagom" hette det i en barnbok jag hade som liten, och det ligger mycket i det. Inget Ernst gör är lagom. Allt är så sjukt fint och lyckat och på alla sätt förträffligt stiligt att jag ger upp och byter kanal.
Samtidigt vet jag ju att det bara är tv. Det är fusk och båg och Ernst har, förutom en miljonbudget, 42 hantverkare till hjälp, ett helt produktionsteam och obegränsat antal försök att få till det. Dessutom är det inte en mexitegelvilla från 1977, eller en trea på Jungmansgatan som han gör om. Nej, det är Carl-Jan Granqvists pittoreska strandlada i sten som ligger tio meter från vattnet.
Med de förutsättningarna är det svårt att misslyckas.
Dock hjälper dessa insikter föga när Ernst totar ihop något som klippt ur en inredningsporrtidning.
Det brukar bli ungefär så här:
Jag ser program, jag vill ha, jag försöker tillverka, jag misslyckas, jag blir förbannad, jag tar sönder något, jag funderar på att ringa TV4:s klagomur, jag sansar mig, jag ger upp och jag går in och slår på tv:n för att se Ernst lyckas med nästa tjusiga projekt.
Men så plötsligt hände det. Utan att jag riktigt vet hur det gått till hade jag faktiskt fått ihop något som på håll liknar det som Ernst gjorde. Bland sågspån och verktyg ligger nu en hylla som inte bara håller ihop utan som faktiskt ser ut att kunna användas. Komplett med gångjärn och gamla englasfönster som bara behövde fuskslipas litegrann för att passa.
Jag är mer förvånad än någon annan, det kan jag lova. Varje gång ett projekt jag tar mig för går i land är det en aha-upplevelse eftersom jag gått in med inställningen att det sannolikt kommer gå åt skogen.
Avsevärt mer nöjd med min tillvaro lägger jag ifrån mig hammaren, går in och slår på tv:n, ser Ernst barfotatassa omkring och känslan av underlägsenhet och avund är om inte bortblåst så i alla fall dämpad och utbytt till något som bäst kan beskrivas som revansch.
Där fick du, Ernst.
Häromveckan listade jag de fem bästa verktygen och fick omgående på pälsen av Johan Andersson som menade att jag glömt några av de viktigaste.
För en gångs skull har han rätt. Därför kommer en ny topp fem, den här gången med de alternativa verktyg du aldrig får underskatta.
1) Gaffatejp. Går det inte att laga med gaffa så är det trasigt på riktigt.
2) Balsnöre. Även kallad "bondsvets" och kan användas till att knyta ihop i princip allt i hela världen.
3) Matkniv. Bra som skruvmejsel när skruvmejseln ligger i garaget och det behövs bytas batterin i ungarnas leksaker.
4) Järnrör. Med ett bra sådant kan man slå världen med häpnad konstaterade redan Socker-Conny.
5) Tidning. Få saker kan användas till allt från att slå in porslin till att döda getingar.