Nu får ni väl ändå sansa er tjejer!
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Gladast var kanske ändå de gamla och personalen på det nybyggda äldreboendet Sudergården. En av de riktigt heta dagarna träffade jag en av de anställda. Hon var förtvivlad, för hettan inomhus på Sudergården var olidlig. I detta nya och påkostade äldreboende har man inte installerat någon luftkonditionering!
"Vi försöker att ha alla fönster öppna, men det hjälper inte", berättade kvinnan.
Snålhet eller en byggmiss?
En märklig debatt har dragit igång i den här tidningen.
Eva Nypelius, kommunalråd och centerpartist, skriver i en krönika på Gotlänningens ledarsida: "Jag är ingen kvinnosakskvinna".
Det får Ingrid Thunegard, krönikör på Gotlands Folkblads ledarsida, att gå i taket:
"Ordet kvinnosak avslöjar henne, att hon är genusblind..."
Och nu upprörs även krönikören Jenny Persson av Nypelius val av ordet kvinnosakskvinna: "För visst känns det fruktansvärt omodernt och otrevligt att säga en sådan sak år 2010?"
Men nu får ni väl ändå sansa er tjejer!
Visst är ordet kvinnosak omodernt, men otrevligt...? Det är även omodernt att säga städare istället för lokalvårdare, ålderdomshem (äldreboende), 75 år (70+), tjock (överviktig), handikappad (funktionshindrad)...
Ja, det finns en uppsjö av ord och uttryck som är omoderna och det händer ibland att även jag använder "fel" ord. Kvinnan jag är gift med upprörs dock inte nämnvärt om jag någon gång säger att hon i många år arbetat med kvinnosaksfrågor istället för jämställdhetsfrågor, vilket förmodligen är det mest korrekta uttrycket. Hon vet ändå vad jag menar.
Och jag har har väldigt svårt att tro att Eva Nypelius är motståndare till jämställdhet.
Hoppas att ett visst äldre par (turister?) läser det här.
SM i varpa och vårt lag (Bäl IF) ska kasta mot Garda. Dagen innan har det varit individuell kastning och jag förlorar alla mina matcher. Stort. Varpan fladdrar som en skadeskjuten kråka och rullar sedan iväg flera meter. Min lagkompis, före detta polisen, berättar att han brukar ha lite sand i ena fickan som han strör i sina tag för att fingrarna inte ska fastna.
Tidigt på morgonen går jag ner till badstranden. På en bänk sitter det äldre paret. Jag tar en näve sand och häller ner sanden i min högra byxficka och går där ifrån. De två på bänken tittar förundrade efter mig.
Visserligen förlorar vi första omgången mot Garda, men det här med sand fungerar och varpan uppför sig någorlunda normalt igen. Tidigt andra tävlingsdagen går jag därför ner till stranden igen. Samma procedur, en näve sand i fickan och samma förundrade par på bänken. Jag vet vad de tänker:
Vem är denne underlige man som varje morgon går och hämtar en näve sand? MEN VAD TUSAN GÖR HAN MED DEN?
Jag träffar Janne Larsson i Eksta på SM-fältet.
- Varpa är nog den enda sport där motståndaren hela tiden står och talar om för dig hur du ska göra för att besegra honom, säger Janne.
Ja, visst är det så.
Jag är inte en person som brukar lägga mig i andra människors kärleksaffärer. Det får de sköta själva.
Men nu kan jag inte riktigt låta bli. Under Personligt i lördagens tidning finns två annonser. En kvinna - "Jag längtar efter en vän 431" - vill träffa en snäll man i åldern 63-65 år. Han bör helst bo på landet och ha bil.
Den andra annonsören är en man - "Hoppfull 430"- och han söker en kvinna 50-60 år. Han är lugn, snäll, rökfri, måttlig med alkohol, djurvän, bor på landet, gillar bilutflykter, snickra och laga mat. Dessutom har han bra jobb och god ekonomi.
Slå till, ni verkar ju vara som skapta för varandra! Och blir det bröllop, då vill jag bli bjuden!
Många frågar hur min 97-årige pappa mår.
Han flög hit från Skåne för att få vara med vid Stångaspelen. Och det var han också, hela dagen. Men dagen efter fick han en stroke och hamnade på lasarettet i Visby och någon dag senare flögs han till sjukhuset i Lund. Nu har han piggnat till igen och i dag (måndag) får han flytta hem till sitt hus i Lomma.
I minst tio år har pappa varje år sagt att "det här var nog sista resan hem till Stångaspelen och Gotland för mig".
Det säger han nu också och den här gången tror jag honom.
Klockan är bara halv sex, men plötsligt blir det alldeles mörkt utomhus. Som klockan halv sex i oktober.
Det mullrar ute över havet.
Och i morgon är det varpa vid Bottarve, Gotlands största stenvarpatävling. Femtiotre lag är anmälda. Som i fornstora dar då varpa var en stor sport på Gotland.
Hoppas åskan drar bort under natten.