Som inledning av denna krönika hade jag egentligen tänkt att vara lite allvarlig. Typ lite "slå näven i bordet"-förbannad men då texten blev lite för utdragen här nedanför ska jag försöka formulera mina tankar bättre till nästa krönika.
Listan går vidare med fem nya låtar där den gemensamma nämnaren är att de samtliga är att betrakta som guldkorn.
Small Faces – All Or Nothing, 1966
Är tillsammans med The Who det band som förknippas mest med modsrörelsen. De valdes förra året in i Rock and Roll Hall of Fame och det var de sannerligen väl värda. När sångaren Steve Marriott under ett liveuppträdande 1969 valde att lämna bandet bildade Ronnie Lane, Ian McLagan och Kenney Jones tillsammans med Rod Stewart och Ron Wood istället The Faces. Men det är en helt annan krönika.
The Solution – I Have To Quit You, 2004
Jag vet soulfantaster som blir upprörda när jag säger att jag gillar den här låten. De menar (tror jag) att jag ska börja i rätt ände av soulhistorien och det kan så vara men hallå! Låtfan är ju svinbra och varför ska jag inte få tycka det? Det ena behöver ju liksom inte utesluta det andra. Sångaren i bandet är ingen mindre än Scott Morgan och den ständigt aktuelle Nicke Andersson lirar skinn så det står härliga till. För att nämna något från deras respektive CV väljer jag Sonic's Rendezvous Band och The Hellacopters. Googla låten så får ni se hur en video modell "low budget" ska se ut.
Patti Smith – Free Money, 1975
Jag minns inte om jag sett Punkfarmor fyra eller fem gånger men det jag minns är att hon samtliga gånger varit magiskt bra live. Vilken kvinna! Vid varje tillfälle har hon varvat sina konserter med låtar från sin långa karriär och med ett mycket eldande mellansnack. Några sanningens ord om dagens samhälle är det hon brukar använda mellansnacket till. Låten är från den klassiska debutplattan Horses.
Ramones – Blitzkrieg Bop, 1976
Hey ho, let's go! Det finns dagar när jag är helt övertygad om att Ramones är världens bästa band. Just nu är jag inne i en period där jag anser att det är just så det ligger till. Genialiskt! Detta är debutsingeln från debutalbumet av New Yorks finest. Att jag inte lyckades se dem live kommer förmodligen vara mitt största misstag någonsin när mitt lilla liv en dag ska summeras.
The Gun Club – Sex Beat, 1981
Det kan vara knappt tio år sedan jag hörde den här låten för första gången och likt ett tuggummi fastnade den direkt. Ni som kan er Thåström vet ju givetvis att det är sångaren i detta band det handlar om när han sjunger Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce. En annan av bandets legendariske medlemmar var Kid Congo Powers som bland annat även varit medlem i The Cramps och Nick Caves kompband, The Bad Seeds. Att jag har en god vän som är ägare av ett par Kid Congo-kalsonger kan ni däremot se som helt onödig sidoinformation.