Vi for söderut och det var den här sommaren och en kväll under pinjeträder sa sonen att han hört hur det låter när cikadornas filande tystnar. Frågan som infinner sig då är: Låter det något när någonting tystnar.
En natt drömde jag om mina föräldrar i himlen, att de hälsade på hos mig och undrade om allt var bra och mamma visade mig hur tvättmaskinen fungerar.
En månad praktiskt taget utan mejl, Facebook och andra sajter, utan dagstidningar. Så fantastiskt det varit att inte veta något om något.
Svenskans vackraste ord? Dagsmeja? Värmebölja? Jag håller på knullrufs.
...men många böcker: Biografier om så skilda existenser som Alice Cooper, Kicki Danielsson, Lennart Hyland, Bruce Springsteen och Hermann Göring. Också Katerina Janouchs ”Anhörig”, ”Egenmäktigt förfarande” av Lena Andersson, Richard Fords ”Kanada” och så Ted Kooners diktsamling ”Det här är alltså Nebraska”. Nästan varje dag har jag läst i den, översatt av min favoritpoet Per Helge.
Min älskade: I dag måste vi duscha, man luktar inte gott.
Jag: För mig får du lukta hur som helst.
MÄ: Ja, men inte du!
Barnen, min möjlighet och förlängda arm in i framtiden. En gång framöver kommer jag att vara en av dem som har levat.
Hittade ett gammalt samlaralbum i stugan i Småland, ”Fotboll 72”. Hasse Selander, Ove Eklund, Ove Grahn, Dan Brzokoupil. Nostalgi.
Nu är det egentliga årsskiftet, det är nu allt börjar om. Nya terminer, gången semester, en ny livsgiv och snart hörs plötsligt ett nytt vassare ljud i trädens löv. Sensommar, sedan den brinnande hösten.
Jag tänker att lycka är att ha någon som väntar där hemma. Någon som undrar vad man gör och om man har det bra.
Det kan bli lustiga situationer om någon frågar något och man riktar svaret mot någon helt annan, vem som helst.
Den starka musik som dånar i många affärer är naturligtvis ett jävla oskick.
Några saknade ord. Stereobänk, kassettdäck, Esso-mack, transistorradio, kvartslampa, rullbandare, televerkare, skrivmaskin, telefonsvarare.
...Esso-mack, förresten, min pappa tankade oftast på Murco.