Han frågade personalen om det gick att sätta på matchen på någon av skärmarna, men det var inte möjligt. Min kompis blev fundersam. "Det måste finnas över 100 tv-skärmar ombord på den här båten, men ingen av dem kan visa tv”, undrade han. Han fick svaret att alla skärmar nog kan visa teve, men att det var bestämt att ingen tv skulle visas. Inte ens under avgörande skede i fotbolls-VM. Min kompis frågade varför och fick svaret: ”Så har det alltid varit.”
Det där var kanske ingen stor sak, men händelsen sätter ändå fingret på en mentalitet som planterat sig stark på Gotland under de senaste århundradena, kanske årtusendena. Saker och ting ska vara som de alltid har varit. Det här med att genomföra det som kallas ”förändringar” anses som inget annat än idioti. Det är som att gotlänningarna tycker att de byggt sin ö under många hundra år, och i början av 1900-talet blev de färdiga. Och nu ska man inte röra den. Den är ju färdig! Allt är klart! Allt ska förbli på exakt samma plats, allt ska gå till på exakt samma sätt som det alltid gjort.
Vissa går säkert ännu längre, det finns nog folk som tycker att man borde ha nöjt sig när man byggt muren, att allt som hände efter muren är dumheter! Den här inställningen gör det tyvärr väldigt svårt för människor att ta del av den här ön. Det är ju festligt på Medeltidsveckan, men som modern människa är det besvärligt att kämpa mot en ö som sätter sig emot utveckling. Jag har med rätt stor bedrövelse läst turerna kring Furillen. Diskussionerna har ju blivit hetsigare under våren och sommaren, men förslaget kom alltså för 8 år sedan. Och under 8 år har bakåtsträvarna, de som vill ”bevara" Gotland, kämpat för att sabotera projektet. Plötsligt står allt på sin spets, och rösterna blir plötsligt gälla, hetsiga. Det startas Facebook-grupper för att ”rädda” Furillen.
Det är så knasigt att jag knappt vet var jag ska börja. Jag har följt idéerna och projektet under de senaste fem åren och tycker att de bär alla hälsans tecken. Johan Hellströms idé tar till vara ön säregenhet, bevarar naturen - och låter fler människor ta del av den. Johan Hellström har en underbar vision. Det är synd bara att han har den på Gotland, för på en ö där man ser utveckling som antikrist så kan det tyvärr bli så att den går under.