Signerat Bison: Nej, jag är verkligen ingen skattefifflare

17 december

Egentligen skulle jag åka till Bäl och hugga julgran i dag.

För mycket snö!

Egentligen skulle jag istället testa skidspåret på gamla järnvägsbanken.

För blöt snö!

Egentligen borde jag också strunta i att försöka få eld i röken ute på gården.

Regnblandat snöglopp och kulingvindar!

Av alla ”borden” valde jag ändå det sista, för jag har stoppat korven och rimmat fläsket och laxen och tagit emot ännu mera korv och fläsk från andra personer, som nog inte förstår att det är nästan omöjligt att få rätt temperatur (ca 25 grader) i en rök när det blåser. Det sa jag också när de kom med sina korvar och fläskbitar. ”Det blir nog bra ändå”, svarade de.

De får skylla sig själva!

n n n   Tidningen hade i lördags en gedigen lista över öns kändisar och deras inkomster. Även jag fanns med och det har resulterat i diverse förvånat höjda ögonbryn och flera ironiska kommentarer.

En: Bison, du som är så jäkla bra på att deklarera, kan du inte fixa min deklaration också?

I tidningen stod det att jag 2011 tjänade 263 700 kronor. Det stämmer nog. Men att jag bara betalade 29 541 kronor i skatt är helt åt h-e! Min krönikekollega Jenny Persson tjänade 127 200 kronor och betalade 50 009 i skatt. Mer än dubbel så mycket som jag!

Jag vet inte hur det blivit så här fel, skiter egentligen i det, men jag vill inte att folk ska tro att jag är en smar skattefifflare. Jag som i den här spalten ibland dundrar över storfinansen och deras, minst sagt, tvivelaktiga skatteaffärer.

Jag betalade 69 684 kronor i skatt på min pension och 29 541 på inkomster i mitt företag. Alltså sammanlagt 99 225 kronor.

Och några deklarationsuppdrag åtar jag mig inte!

n n n   I förra krönikan skrev jag om mitt tappade luktsinne. ”Inget roligt alls”, konstaterade jag.

En god vän ringer.

-Att ständigt pissa på sig och vara beroende av blöjor är heller inte så roligt, säger han.

Därefter pratar vi en lång stund om ”accepterade” respektive ”skamliga” åkommor. Ett luktsinne som försvunnit kan man öppet skoja om, men de inkontinenta som inte kan hålla tätt berättar ogärna om sina problem.

– Nej, det är bara skamligt – och jobbigt, säger min vän.

n n n   När jag lägger in ved i röken kommer Pekka, tuppen. Han ställer sig på tå och viskar:

– Hur rimmar man på diamanter?

Han har tillverkat halsband av plastpärlor som julklappar till hönorna. Rörande. Och han har också gjort ett eget julklappsrim, men är tveksam:

Galant

på var tant.

Riktigt bra tycker jag, men Pekka tror att hönorna vill ha något mera stämningsfullt. Efter en dryg timmes grubbel enas vi (han) om:

Gläns över sjö och strand

med äkta diamanter på band!

n n n   I övrigt tänker jag fira julen som jag alltid gör. Gran (kläs på julafton), sill (två sorter), gravlax (egen), musik (Bachs juloratorium), bastu (efter Kalle Anka) och julmiddag (på kvällen).

Denna redogörelse med anledning av att många frågat hur jag tänker fira jul nu när jag lever ensam. När jag berättar att jag ska fira tillsammans med min före detta hustru blir många förvånade.

Varför förvånade, vi är ju inte ovänner?

n n n   Rökningen är nu inne på andra dagen. Korvarna börjar bli vackert bruna.

Två dagar till.