Nej, dÀr Àr jag inte tatuerad!
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Ă
sikterna i texten Àr skribentens egna.
Ortens stolthet, den nya campingen tvÀrs över vÀgen, har öppnat och en karavan med husbilar rullar in. Det Àr öns husbilsÀgare som ska ha trÀff under helgen.
Ja, det verkar som att det Àr husbil som gÀller, husvagnarna blir allt fÀrre. Jag skulle nog ocksÄ kunna tÀnka mig att köpa en husbil, men Ànnu Àr jag inte riktigt mogen. Jag har fortfarande inte gett upp hoppet om motorcykel, gÀrna med sidovagn, men entusiasmen bland den övriga hÀften hÀr i huset (hustrun) Àr inte sÀrskilt stor. Minst sagt.
Det finns egentligen bara en nackdel med husbil. En husbilsÀgande man i Visby uttrycker det sÄ hÀr:
- Det blir onödigt mycket bil nÀr man ska Äka och köpa en liter mjölk!
Den senaste veckan har badtemperaturen inte stigit ett smack.
Elva grader. Plus.
Nu nÀr jag Àntligen fyllt sjuttio Är - eller sjuttiofem minus - ska jag ta itu med vissa saker som tidigare inte blivit av. Till exempel gÄ till doktorn och undersöka om jag har prostatacancer. Inte för att jag tror det, men man vet ju aldrig.
Alldeles för mÄnga jag kÀnner har de senaste Ären drabbats av prostatacancer. En av dem har dött och en fick vid en allmÀn hÀlsoundersökning nyligen veta att hans prostata var svÄrt angripen. Det blev operation och hela prostatan togs bort. Ett halvÄr senare hade det troligen varit för sent. Min hustru blir med jÀmna mellanrum kallad för att fÄ sina bröst och livmoderhals undersökta. Jag blir dÀremot aldrig kallad till nÄgon undersökning.
Viktiga kvinnliga delar och min prostata borde vara lika mycket vÀrda. I alla fall tycker jag det.
RÄdjursolyckor pÄ de gotlÀndska vÀgarna Àr snart lika vanligt som helgernas slagsmÄl pÄ krogarna i Visby.
Myter och verklighet Àr en liten broschyr som Sveriges kommuner och landsting nyligen gett ut. I den lÀser jag bland annat:
Myt: Skolan blir allt stökigare.
Fakta: 81 procent av eleverna har förtroende för lÀrarna. 66 procent av eleverna kÀnner arbetsro pÄ lektionerna. 80 procent av lÀrarna kÀnner arbetsro pÄ merparten av lektionerna. 93 procent av lÀrarna trivs med eleverna. 96 procent av lÀrarna anser att de oftast möts med respekt frÄn eleverna.
Sportjournalisterna Àr förvÄnade och imponerade över Thomas Lövkvist styrka under bergsetapperna i Giro d`Italia. Gotland har vÀl inga berg?
Tydligt Àr att de inte har sett backen vid SnÀck. För att inte tala om den lÄnga och krÀvande stigningen upp mot kyrkan i Fröjel.
PÄ tal om cykel. PÄ fredag Àr det dags för den Ärliga glidtÀvlingen pÄ cykel ner mot hamnen hÀr i Burgsvik. Normalt avgörs Gliiiiiidet i slutet av juli, men i Är blir det i samband med festligheterna vid VÄrskriket hÀr pÄ sydligaste delen av ön.
SjĂ€lv Ă€r jag i sedvanlig kanonform och jag kommer dessutom att tĂ€vla med en tĂ€mligen nyinköpt cykel. Ăven den en gammal Hermes, men specialtrimmad för den hĂ€r typen av tĂ€vlingar. Dessutom funderar jag pĂ„ att skaffa en rosa tröja. Det inger respekt har jag lĂ€rt mig frĂ„n mitt dagliga TV-tittande pĂ„ Giro d`Italia och Thomas Lövkvist.
Klipper grÀsmattan. Det tar ungefÀr en timme.
StÀller undan grÀsklipparen och gÄr in och Àter lunch. NÀr jag efter yoghurt med jordgubbssylt och tvÄ mackor kommer ut i trÀdgÄrden upptÀcker jag att det Àr dags att klippa igen.
Det Àr den tiden nu.
Jag fick en tatuering i 70-Ärspresent av min fru. Motiv och plats pÄ kroppen fick jag vÀlja sjÀlv. I veckan uppsökte jag Palten, eller Van Palten som han i konstnÀrliga sammanhang egentligen heter, i hans tatuerarsalong i Visby.
Palten har tatuerat Ätskilliga under de Är han hÄllit pÄ, men aldrig pÄ den del av kroppen som jag valt. Det sa han i alla fall. Nu Àr jag sÀker pÄ att det kommer att spekuleras vÀldeliga om vilken kroppsdel det handlar om.
Tatueringen sitter dock inte pÄ den plats ni förmodligen tror.
Köper en flaska australiensiskt vin. Flaskan Àr av plast. PÄ etiketten pÄ baksidan stÄr det Pant 1 kr! Systemet tar vÀl inte mot pantflaskor?
Nej, det gör de inte fÄr jag veta nÀr jag ringer butiken i Hemse. Men det gÄr bra att panta dem i livsmedelsaffÀrerna. Jag kontaktar handlaren hÀr i byn och undrar om han inte blir upprörd över att Systemet lÄter honom ta hand om returflaskorna.
- Nej, jag fÄr ju betalt för allt som pantas, sÀger han.
DÀremot har han vÀldigt lÀtt att hÄlla sig för skratt, nÀr han tvingas stÄ och sortera bort glasburkar och annat glasskrot som folk skickar in pÄ bandet i pantmaskinen.
Tuppen Pekka meddelar:
PÄ förekommen anledning drar jag hÀrmed tillbaka min kandilaber (han menar kandidatur) inför det kommande EU-valet. Det har nÀmligen kommit till min kÀnnedom att i EU-patentet (parlamentet) i Bryssel finns inga ordentliga sittpinnar.