Efter en lång sommar med bea-chips tänkte jag att jag kanske borde ta och börja springa igen. När jag sprungit tidigare har jag liksom bara satt på mig skor och sprungit ut genom dörren, men nu är jag ju 30 plus och började därför tänka på riskerna jag eventuellt skulle utsätta min tunga kropp för om jag bara ställde mig upp och började springa. Så jag började googla.
Visste ni att det finns en hel vetenskap kring bara det här med löparskor? Där förekommer ord som ”pronation” och ”supination” och man ska ta reda på hur man sätter ner foten och om man behöver kilar och så behöver man träna upp bålen för att överhuvudtaget kunna springa och man ska vifta med armarna på ett särskilt sätt och naprapaten rekommenderar att man går på gym parallellt med springandet och när jag googlat färdigt hade plötsligt avståndet till dörren och skogen utanför ökat med flera meter.
Jag måste ju ha bra skor först! Och särskild bysthållare! Någon måste kolla hur jag sätter ner mina fötter och sticka in kilar under fotsulan på mig innan jag vågar ta ett enda steg. Annars kanske jag skadar knäna. Bålen kanske går av.
Och då slås jag av hur en sådan otroligt naturligt och grundläggande grej för människan som fysisk rörelse plötsligt nästan har blivit något onaturligt som vi måste skydda oss inför och arbeta preventivt inför. Framför allt behöver vi saker för att kunna utföra det.
Samma sak med bysten. Hur det numera är naturligt att kvinnor alltid har bh på sig. Att kvinnor som inte har bh ses som annorlunda och avvikande, utanför norm. Jag vet att bh:n för kvinnor med stor byst från början sågs som en enorm befrielse. Men i dag har alla bh. Till och med småflickor utan bröst har bh. För det är bara så det ska vara. Något högst onaturligt har blivit det naturliga. Och vi betalar för det.
Och när man får mens oväntat och har slut på tamponger. Paniken som uppstår. Vi kan liksom inte ha mens utan tamponger, ty den så otroligt onaturliga bomullstussen fylld med kemikalier som ska tryckas upp i vaginan och sedan sitta där och samla på sig blod på kanske det mest onaturliga och rakt ohygieniska vis, är numera något högst naturligt och normalt, i princip ett måste. Och vi betalar för den.
Precis som vi betalar för smink och hårborttagningsmetoder. Vi betalar för att köpa oss naturlighet genom onaturlighet. Med onaturliga metoder blir vi naturliga. Det naturliga har blivit onaturligt.