Jenny Persson: När våren kommer ska jag faktiskt börja springa igen

07.12. Pratar i radion om mäns näthat mot kvinnor. För att slippa tunghäfta har jag kvällen innan googlat runt för att packa huvudet fullt med saker att säga. Efter den lilla stunden i radiohuset känner jag mig helt tom. Dammsuger huset. Viker tvätt.

13.20. Pratar med helagotland.se om samma ämne. Hatar att intervjuas per telefon. Dels för att jag är telefonfobisk och dels för att det helt enkelt sällan blir bra. Känner mig tom i huvudet när vi lägger på. Går hem till kompis. Äter knäckemacka.

16.00. Kommer hem med ungarna. Börjar laga mat. Ugnspannkaka. En fotograf från stora mediehuset kommer förbi. Tar tusen bilder av mig. Jag har inte duschat sedan i förrgår och har rätt äckligt hår. Skiter i det. Poserar och försöker se naturlig ut. Det går sådär.

Äter sedan maten. Den blev misslyckad. Varför blir mina ugnspannkakor mer och mer som papp?

20.00. Lägger barnen. Brukar komma på bra ämnen att skriva krönika om när jag ligger i mörkret och väntar på att barnen ska somna. Det gör jag ikväll också. Men eftersom vi gick upp så tidigt för att hinna till radion i morse somnar jag själv och när jag vaknar har jag glömt bort alla eventuella ämnen som jag tidigare kommit på.

20.45. Sitter vid datorn och försöker stressat krysta fram ett ämne att skriva om. Ska jag ta det där det nya förslaget på våldtäktslag? Eller ska jag skriva någonting mysigt om det vardagliga familjelivet? Det var ju länge sedan. Men vad skulle det vara om? Det är ju februari. Snön töade för ett par veckor sedan. Det är kallt och slaskigt. Hela familjen snorar och barnen har precis fått nya spel till sina Nintendon.

När vi inte sitter i soffan allihopa och spelar Nintendo, dataspel eller tv-spel så ser vi på Lotta på Bråkmakargatan. Varje kväll ser vi på Lotta på Bråkmakargatan. Ett visst barn i familjen skriker skithögt om hon inte får se på Lotta på Bråkmakargatan. Hon är så lik Lotta att vi förstår att det är mycket viktigt för hennes utveckling och välmående att äntligen ha hittat någon som hon kan identifiera sig med. Så vi kollar på Lotta, spelar och så åker vi skridskor varje onsdag. Barnen har precis börjat dansa balett på träningscentret bredvid vårt bostadsområde. Medan de dansar sitter jag i fiket och äter det enda onyttiga de har att erbjuda.

Från fiket kan man även titta på de som gymmar. Det passar mig mycket bra. Men så fort våren kommer ska jag faktiskt börja springa igen. Tänker jag.

22.30. Drar igång ett avsnitt Ally McBeal. Jag betar mig igenom säsongerna. Netflix har verkligen gjort entre i vårt liv med buller och bång. I november såg vi sex säsonger á 22 avsnitt av Nip/Tuck. Jag drömde om karaktärerna på nätterna.

Min man killar mig på ryggen till Ally McBeal. Jag somnar.

02.00. Vaknar på soffan. Stapplar till toaletten och upptäcker en kladdig, brun snusrand längs hela kinden. Vaskar ansiktet med kallvatten och vaknar till. Slår igång datorn. Natalia Kazmierska sa i en intervju för ett tag sedan att en krönikör skriver ungefär två bra krönikor på ett år. Resten är bara utfyllnad som man får försöka göra det bästa av. Tröstar mig med det medan jag påbörjar en snurrig krönika om främlingsfientlighet och genusglasögon. Raderar det. Skriver det här. Skäms lite över det.

Fredag. Vaknar och upptäcker mig själv på GT:s förstasida. Blir förvånad. Det hade jag inte fattat. Tänker att jag borde få mer betalt, så mycket nyheter som jag genererat på senaste. Nina och hennes barn kommer. Gör chokladbollar och pratar om kapitalism och feminism. Det snöar ute.