När kommer boken "Bajsfesten"?
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det finns dock en del av herrarnas matcher som jag finner oerhört stimulerande och intressant att titta på och de är de där sista minuterna av sändningen när alla killarna är sådär glada och tar av sig tröjorna. Dessa överkroppar! Svetten som rinner! Benmuskler som rycker av utmattning!
Denna bringornas stjärnkavalkad känns dock lite tom i år. Någonting saknas. Nämligen den vackraste bringan av dem alla. Bringornas bringa. Den som sitter på Zlatan Ibrahimovic. De långa benen! Håret som lockar sig! Blicken! Skånskan! Buffligheten! Ja. Synd att inte han också är inbjuden till landshövdingens party.
Nu får jag dras med Mikael Persbrandt och han den där Schulman. Schulman ja, som även är ny krönikör här i GT om torsdagarna numera. Borde jag kanske hälsa på honom på festen? Krönikörskollegor emellan, så att säga? Och vad ska jag i sådana fall säga? Ska jag låssas att jag inte riktigt vet vem han är? Spela lite cool sådär? Säga "ahaaa, så det DU som är Alexander Schulman alltså!"?
Eller ska jag bara säga sanningen? Att hans är den enda blogg jag läser, att jag följt honom i flera år och att jag väntar ivrigt på att hans barnbok "Bajsfesten" ska komma ut för jag vet att mina barn kommer att älska den? Att jag vet att han ljög när han sa att GT var hans favorittidning, eftersom jag läst i hans blogg flera gånger att han minsann läser konkurrenten och tyckt att det varit skönt då jag fått lite panik inför tanken på att han kanske läser mina obildade krönikor?
Ska jag kanske ta med mig hans bok som jag har och be honom signera? Eller är det lite väl? Det är ju dessutom bara pocketversionen. Då kanske han tror att jag inte gillar honom på riktigt. Eller att jag är fattig. Vilket ju i och för sig stämmer ganska bra. Det där sista alltså.
När vi avslutar hälsningen, ska jag då nonchalant säga " ha det bra" eller ska jag säga att han ska hälsa hem till dottern Charlie och att jag minsann också har en bebis, bara lite äldre, hemma? Att jag även läser hans blivande frus krönikor i den där mammatidningen? Gratulera till bröllopet kanske? Säga att jag också ska gifta mig i sommar. Fråga hur de ska göra med bordsplaceringen?
Jag tycker det är svårt med bordplacering inför bröllop när man har bjudit många med bebisar. Vart ska man placera bebisen liksom? Hos pappan eller mamman? Ska jag kanske tipsa om lite företag här på ön som kan vara behjälpliga inför bröllop? Fast det har de väl kanske redan ordnat?
Eller så kanske vi kan prata om väder och vind. Säga "det var hemskt vad det blåser i dag". "Ja" kanske Alex svarar då och sen går jag vidare bort till Orup och frågar om han har regn eller inte hos sig.
Sexualiseringen av VM-spelarna ovan i denna krönika var givetvis mest till för att provocera er lite. Många äro de herrar som kollar in tennisdamernas korta kjolar mer än självaste spelet. Herrar är de som bestämt hur många centimeter breda hot pants volleyboll- damerna får ha.
Fotboll intresserar mig inte nämnvärt, men det hindrar mig inte ifrån att tycka att fotboll nog är en av de bästa sporterna man kan hålla på med. Särskilt för tjejer. Vi ska göra allt för att våra tjejer ska bli fotbollstjejer. Jag vill att de ska bli intresserade av och duktiga på sport och idrott och inte behöva gå igenom det helvete jag själv hade med idrotten under min skoltid.
Fotboll känns som den perfekta sporten att syssla med. Man får kondis. Man slipper vara sämst på gympan. Man blir förhoppningsvis inte bollrädd. Man får lära sig att springa sådär härligt och ge järnet - snyggt och inte sådär begränsat och tillbakahållet som många tjejer springer. Men framför allt så får man ett lag. Man lär sig samarbeta med andra tjejer. Peppa varandra. Stötta varandra.
På tal om det så var det inte klokt vad lite det skrevs om Meta Persdotters utgång från Svenska spel. Någonstans läste jag att hon hade en såkallad "otydlig ledarstil". Att hon deltog mer än hon ledde. Jag tyckte det lät som en lite finare formulering för "hon fick kicken för att hon är kvinna ", men det kanske bara var jag?
Från och med nu och framöver kommer jag att börja utse "veckans man" i denna krönika. Det vill säga, de veckor jag upptäcker någon man som jag tycker verkar vara en trevlig och sund manlig förebild. Det behövs sannerligen fler manliga förebilder. Så. Veckans man: Rolf Gardell. Äggproducenten vars hönshus rasade under snömassorna i vintras som i tidningen sa " jag har gråtit mycket, men nu är det bra".
Det tyckte jag var fint.