När jag nästan blev sexbarnsfar
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
På en bänk med ryggen mot väggen, cirka tre meter från storbildsduken. De övriga lokala huliganerna vet att det här är min plats och det uppstår aldrig några stridigheter.
Ibland när jag kommer lite sent, mindre än en timme före matchstart, händer det dock att någon ovetande turist, eller gotlänning från trakterna norr om Fidekorset, redan sitter där. Då uppstår en spänd atmosfär i rummet, men jag säger aldrig något utan sätter mig vid ett annat bord och ser sur ut.
Men där, på fel plats, blir det aldrig riktigt samma stämning och för det mesta förlorar Sverige då.
Debatten om hur en eka egentligen ser ut har under veckan rasat vidare. Flatbottnad, rundbottnad, speglar bak men inte fram, fram men inte bak och både bak och fram. På äldreboendet Pjäsen i Visby har det diskuterats livligt, skriver Lars-Erik på avdelning 2 E:
Vi kommer med ett svar till dig! En eka har platt botten och kallas därför flatbottnad eka. Förklaringen till denna köl är att de byggs så för att de ska kunna användas i grunt vatten (i träsk och längs kuster). Det är vad vi tror.
Debatten startade med en dispyt mellan Lars-Ulle Gadefors i Norrlanda och mig. Han påstår att ekan är flatbottnad, medan däremot jag hävdar att en eka ser ut som min träbåt. Rundbottnad med köl.
Slutresultat: En eka kan tydligen se ut lite hur som helst. Men mest ser den kanske ändå ut som Lars-Ulle Gadefors eka.
Hans Carlsson i Visby har ett förslag om hur man ska få politikerna i riksdagen att ta fram bättre villkor för pensionärerna:
Försök få alla äldre att rösta på sverigedemokraterna så att de får en stark röst i riksdagen! Denna åtgärd skulle säkert skrämma upp våra folkvalda. Har du något annat förslag till stridsåtgärd som kan gynna oss pensionärer?
Nej, det har jag inte, ditt duger!
Fotbollspubliken strömmar till och jag tippar 1-0 till Sverige i det pågående tipset. Snart matchdags och storbildsskärmen aktiveras. Förväntningarna på matchen och det nya unga landslaget och Hamrén, den nye förbundskaptenen, är höga.
Då!
Fiket har inte kanalen där matchen visas! Tipsinsatserna betalas tillbaka och vi huliganer skyndar snopna och besvikna hemåt. Och här sitter jag nu, klädd i min blågula landslagströja, och lyssnar på referatet i radion.
Stor frustration.
Till salu: En bar jordglob i fint skick! 1 500 kronor.
Läser jag i tidningen.
Finns det klädda jordglobar?
Den märkliga historien om hur jag plötsligt blev sexbarnsfar.
Fick på Facebook en fråga om jag ville bli vän med AnnCharlotte Nilsson.
Eftersom jag inte direkt visste vem hon var skrev jag tillbaka och frågade.
Svar från AC: Ja...Jag är en kvinna som har letat efter dig... har så mkt betalningsanmärkningar, så jag tror nog OM vi börjar lära känna varann, så kan du kanske börja plocka bort någon för mig?
(Någon som skojar, eller Facebook-prostitution?)
Jag: Vad får dig att tro att jag är den rätte att lösa dina ekonomiska problem?
AC: Men det är ju jag. AnnCharlotte!
(Känner bara en Ann-Charlotte via Facebook, men kan det verkligen vara hon?)
Jag: Kände inte igen dig på bilden. Men är vi inte redan vänner på Facebook?
AC: Fel!
Jag: Vem är du?
AC: Din dotter, född 740216!
(Panik! Har jag en okänd dotter som nu letat upp mig?).
Jag: AnnCharlotte, nu får du berätta vad det handlar om. Ring mig!
AC: Men farsgubben, det ÄR ju jag... kolla bilden, känner du inte igen mig?
(Fortsatt panik. Tittar på ett antal bilder av henne på Facebook. En mycket snygg kvinna).
Jag: Likheten är inte direkt iögonenfallande. Jag tror fortfarande du driver med mig.
AC: Men nu får du väl sluta... Evelina ska ha en saga.
Här gav jag upp. Ganska snabbt letade jag upp AnnCharlottes telefonnummer och ringde och avbröt hennes sagoläsande för dottern Evelina (mitt barnbarn?).
Slutet gott, allting gott:
AnnCharlotte trodde hela tiden att hon haft kontakt med sin pappa Bernt Nilsson i Ludvika, skuldsanerare till yrket, därav hennes skämtsamma svar om betalningsanmärkningarna. Och enligt henne är vi oerhört lika varandra på bild, därför tog hon fel.
- Ja, visst får du skriva om det här! svarar hon när jag säger att jag gärna vill skriva om det här i min krönika. Med bild.
Och, tack och lov, jag är fortfarande bara fembarnsfar.
I kväll ska jag gå och lägga mig tidigt, jag tänker inte ens se schlagerfinalen. Det har ingenting med att Sverige inte gick till final, eller att det inte blev någon fotboll på Fiket.
Ska kasta varpa i morgon och mitt lag står och faller med mig. Jag är nämligen sämst och då ska man inte vara uppe sent och slarva. Vi varpakastare är väldigt seriösa.
Just nu gör Sverige
1-0 i landskampen.
Undrar hur det såg ut i TV?