När nu blivit sedan, när tiden flytt och idag är ett minne, kom ihåg mig då. Kom ihåg mig när du börjar stanna ute sent om nätterna, när du har tankarna på annat håll, när allt du längtar till är ut och bort, kom ihåg mig då.
När jag inte längre är nånting mitt emellan Honken Holmqvist och Fantomen och hans häst, kom ändå ihåg mig. När du börjat följa din väg, med solen i ögonen och vinden i ryggen, när du vet vad du lämnar men inte vad du möter, kom ihåg mig då.
När du får tag i din första etta, när du får lov att köra bil och jag förgås av oro de första milen, när vi inte längre ses varje dag och du svarar ”det är väl bra” när jag undrar hur du mår, kom ihåg mig då och var du kommer ifrån.
När du somnar nära någon älskling i regnbågslandet, när du stiger av tåget på Gare du Nord, när du dricker gin och tonic på en jumbo och ser världen breda ut sig, kom ihåg mig då. Tänk på mig och minns den här tiden, den som har varit.
När allt som finns är natt så svart, när oron tär dig, när du nått till andra sidan av dina första drömmar, kom ihåg mig då, kom till mig då, på min dörr finns aldrig något lås för dig.
Den kommer, den tiden, när verkligheten gnager, när det stora blir för stort och det lilla inte räcker till, minns mig då.
När pengarna tryter, när du vill laga ”min” köttfärssås, när du tagit dina bloss i smyg och spytt av för mycket för fort, när du gjort allt det jag också gjorde i hemlighet, när du slagit dig fri, när du packat dina flyttkartonger, när jag är gammal, kom ihåg mig då.
Jag kommer ihåg dig, jag glömmer aldrig, jag är dig, du är skelettet som håller mig uppe, du är blodet, den enda näringen.
Jag kom också ihåg. Jag gav mig av, ringde sällan hem, lämnade ett brotthål av tomhet efter mig, förstår jag nu sedan jag läst efterlämnade dagböcker.
Men jag kom ihåg, allt fanns där närmast hjärtat, fast det var så svårt att säga, visa.
När jag är den jobbigaste som finns, när du suckar och skrattar år mig, när ditt rum här hemma blivit gästrum och kontor, när jag inte vet vad jag ska ta mig till, när jag rids av saknad, kom ihåg mig då och när vi ses, säg någonting, ge mig en kram och känn min stolthet för dig.
När allt är länge sedan, när det som är så självklart nu inte längre är, när jag inte längre finns där finns jag ändå där, alltid finns jag i dig, kom ihåg mig då.
När din värld inte längre är min, när du sett allt, varit överallt, när du aktat dig för eld och djupa vatten, när du har ditt eget liv, när du fram i tiden börjar bli som jag, säga samma saker, kom ihåg mig då, ty allt jag gör och allt jag gjorde gör och gjorde jag av den rödaste kärlek.
Magnus Ihreskog