Har julefriden infunnit sig? Är du klar med klappar, knäck och korvstoppning?
Har du äntligen satt dig ned i fåtöljen framför brasan, lagt upp fötterna och hällt upp en välförtjänt liten rackare?
Kul för dig.
Det har inte jag.
Jag tror inte det blir någon välförtjänt rackare alls för mig alls i år, för det känns inte som om jag hunnit med någonting.
En julklapp är klar, de andra ska jag fixa i morgon, dan före dopparedan. Jag är ännu senare ute än vanligt, vilket jag inte trodde var möjligt.
Då slipper jag dessutom handla maten eftersom julen lagts på entreprenad på ett riktigt julproffs (mamma).
Hur detta har gått till är för mig en gåta. Jag hade ju en plan. Jag hade tänkt igenom det här.
Men så helt plötsligt blev det nästan julafton och det känns som om jag missat en månad. Det var november alldeles nyss, såvitt jag minns.
Men några julklappar ska jag dela ut i alla fall, så här två dagar i förskott.
De går till såna jag tycker behöver dem, och med lite tur sladdar tomten in med släden och lämnar över dem.
Gotlands Kommun får - en miniräknare.
Det finns några klappar att välja på, men en miniräknare förefaller lämplig. Med den kan direktör Bo Dahllöf och kommunledningen tillsammans försöka räkna ut vad saker kostar i förväg.
Jenny Persson, GT-krönikör, får - en rosa sandsäck.
Rosa är en färg som klär henne, tycker jag. Och på sandsäcken kan hon öva svingar så att hon träffar rätt när det verkligen gäller.
Lars Thomsson (C) får - en pinne.
Det blivande höghuset vid Snäck kallas ju "Thomssons pinne", och med en riktig pinne kan han sitta på fullmäktigemötena och peta sina meningsmotståndare sådär lagom irriterande i ryggen.
Gotlands ungdomar får - ett bussigt träningskort.
Då kan de ta sossarnas gratisbuss till gymmet (pensionärerna kan gå, vi måste slita ut en generation i taget) och sätta sig på motionscyklarna. Mycket bättre än att cykla på riktigt. Man behöver inte ens hjälm.
Landshövdingen och Payex får - en stridsyxa.
Den de hade är nedgrävd bredvid en medeltida mur i innerstan. Men det var intressantare förut för oss på åskådarplats.
Fackförbundet Målarettan får - en film.
"Gudfadern", naturligtvis. Men de har antagligen redan sett den, att döma av hur de förhandlar med en liten gotländsk målarfirma.
Men, allvarligt talat. Det här är bara trams. Det finns några som jag innerligt hoppas får riktigt fina presenter i år.
Henrik Swedborg och Jonathan Adhrian som anordnade SOS Gute-galan och gav överskottet till Barncancerfonden.
Markus och Ella Wahlgren, och Einar Steen som ordnade stödgalan för öns hemlösa i domkyrkan i måndags. Ni som ställde upp och spelade och sjöng.
Frälsningsarmén, Röda Korset och alla ni andra som hjälper fattiga och ensamma i vår märkliga tid där egoism räknas som en tillgång.
Och till sist, ni som inte tror på tomten. Han finns på riktigt, kan jag avslöja.
Han heter Boy Larsson, och har varken skägg eller tomteluva. Men han är den barmhärtiga samariten, som på sitt eget sätt är en förebild för oss alla, och som oförtrutet kämpar för att göra andra människors liv lite bättre.
Det är ni som ska ha de riktiga julklapparna.
Det är ni som är julens hjältar.
Jag frågade sambon vad hon tyckte att jag skulle ge mig själv i julklapp.
"Ödmjukhet", svarade hon. Sen föreslog hon en mutter, så att jag kan "dra fast den skruv som sitter löst".
Hon kan ha varit ironisk, men det är inte säkert. Och jag frågade inte mer.
Han som plogar vår väg är verkligen en klippa.
Det är alltid fint, alltid framkomligt.
Men - han har två håll att välja på när han ska ställa in plogbladet. Och jag har dragit nitlotten.
Den stora snövallen hamnar alltid rakt framför min utfart, medan min granne, som inte ens har en gårdsplan att skotta, han slipper undan varje gång. Och då är grannen också i klart större behov av motion än jag.
Jag skrev om en riktigt fet Mercedes förra veckan. 2,5 miljoner kostar den. Jag blev såklart avundsjuk och började drömma om en ny bil.
Men någon sådan blir det inte, har tomten sagt. Därför blir veckans lista en tröst till oss med rishögar. Fem bra saker med att äga en nittifyrfemma.
1) Jag får riktigt fina bredställ i rondellerna.
2) Jag blir inte ledsen när fyraåringen ritar på den med en sten.
3) Den är stor nog för två vuxna karlar att bo i på rockfestival.
4) Jag blir inte ledsen när den ena av de två vuxna karlarna välter ut sin öl över baksätet.
5) Den går oftast att laga billigt med kreativa svetslösningar och silvertejp.