Det var när jag häromdagen läste att Bertil Svensson i Södra Sandby blivit först med att nå drömgränsen på hela 450 skådade arter på Sverigelistan som jag insåg det. Jag kommer troligen redan kommande vecka att inträda i den något mindre guldkantade 300-klubben. Nej, det här ska inte alls handla om ornitologernas magiska 300-gräns på avbockade flygfän utan det ska istället handla om vänner på Facebook. Jag har under en tid nämligen kartlagt några olika typer av Facebookvänner och vad vet jag, kanske du känner igen någon av dessa typer från din egen vänlista.
Konsumentpolistypen; har mer eller mindre dygnetruntpassning då den ständiga drivkraften är att få berätta/varna vad andra ska köpa eller inte ska köpa. Har någon misskött sig tar det inte lång tid innan namnet är webbpublicerat.
Kedjebrevstypen; kryddar sina egna statusuppdateringar med berättelser om den enda sanna vägen till lycka och glädje. Ska någon annan få del av lyckan och glädjen ska texten kopieras och sedan klistras in på sin egen vägg.
De informationstörstiga vill delge andra precis allt de själva tagit del av. Förvisso en fin sorteringsservice men kan ibland liknas vid att ständigt "ropa vargen". På grund av detta försvinner sannolikt mycket bra läsning i den stora mängd med information som läggs ut.
Vän av ordning-typen; en minsta felaktighet eller tvekan inför något faktabaserat så är de obönhörligen framme och rättar/läxar upp den okunnige med exakt fakta. Personligen upplever jag vän av ordning-typen som vanligare på nätet än in real life.
De extremt positiva; oavsett om det är ett tandläkarbesök innehållande avlägsnande av visdomständer som står på agendan eller om det gäller en punka i snöstorm under stark tidspress får händelsen på sin höjd en statusuppdatering där de ber om ursäkt utifall någon haft obehag av det pysande däcket. Svordomar förekommer sällan hos dessa människor men däremot har de många som "gillar".
De pålitliga; de som inte bara svarar på frågor utan även gör det snabbt vilket är något jag verkligen gillar. Motsatsen är de som inte svarar oavsett om det är en öppen eller stängd fråga. En paradox är att den senare kategorin tycks öka ju mer uppkopplad gemene man är.
Diskjockeytypen; är de som dag ut och dag in tipsar om bra respektive mindre bra låtar.
Nu något annat; fritidsgården i Vibble har säkert sitt existensberättigande men jag undrar om det inte är en farlig väg vi är inne på om protester och upprop av profiler från näringsliv och massmedia kan få politiker att ändra sina beslut. Vem ställer sig på, de som inte känner några kändisars, sida?