Efter ett långt sommarlov är jag nu tillbaka med nyvässade tangenter och skallen full av rappakalja som ska sjösättas. Sommarlov förresten. Ett sådant lov bör ju höra sommaren till, men det vete fasingen vad det blev av med den i år. Ok för att jag inte längre har klippkort till strandlinjen, men i år har jag verkligen inte varit i närheten av att doppa mig. Tur då att konsertsommaren bjudit på idel ljuspunkter.
Halvvägs in i juni bjöd Tom Petty på kalas då han besökte Sverige för första gången sedan tidigt 90-tal. Därefter följde i tur och ordning musikaliska upplevelser med Pearl Jam, hela Juggernauts sommarturné, Bruce Springsteen, Social Distortion samt Iggy & the Stooges. Alla spelningarna var riktigt bra men, med facit i hand, var det nog ändå Pearl Jam som överraskade mig allra mest. Att mina förväntningar inte var så högt ställda har säkert sin bidragande orsak, men det var verkligen tre magiska timmar vi bjöds på.
Under recensions-VM några veckor senare passade Bruce Springsteen på att sätta nytt publikrekord i Sverige genom att dra närmare 70000 personer per kväll. Det nästan fyra timmar långa väckelsemötet innehöll både klassiker, sprillans nya alster och som vanligt bra mellansnack. Publikrekordet var förresten inte det enda rekordet som slogs denna helg. Genom att getingblaskan gav betyget sex getingar och huvudkonkurrenten var uppe och nosade på 70000+ for även betygsrekordet all sin kos. Missförstå mig rätt; det var verkligen en suverän kväll men recensenternas iver att bräcka varandra blir bara löjligt. För att avrunda konsertsommaren går det inte att komma ifrån att Iggy alltid är Iggy och det vill verkligen inte säga lite.
Kom ihåg att det aldrig är försent med förändring. När jag gick på Komvux kommer jag ihåg att det fanns en herre som var närmare 80-år som pluggade engelska. Han ville kunna prata med barnbarnets australiske pojkvän berättade han när folk undrade varför han, som var så gammal, skulle förkovra sig. En annan 80-åring jag hörde talas om sålde sitt hus, vilket i sig inte är så unikt i den åldern, det unika i hans fall var att han sålde för att bygga en sprillans ny kåk. I mitten av 90-talet berättade den då typ 44-årige mannen-myten-legenden, Olle Blom, att han skulle lämna allt för att förverkliga sin dröm, nämligen att bosätta sig i England. Jag minns min tanke; - wow! så gammal och ändå ge sig iväg på ett sådant äventyr. Nu ska jag förvisso inte bosätta mig på övervåningen av någon engelsk pub, men på måndag kastar jag mig utför stupet då jag loggar in på journalistutbildningen i Sundsvall.
Det kan inte under några omständigheter bli annat än underkänt för Erik Hamréns mannar under EM. Ett halvårs förberedelser och ändå var man inte där på examensdagen, innebär att betyget blir därefter. Bäste spelare i laget var tvivelsutan Zlatan.
Veckans trippel
Snart 10 år sedan "min" skivaffär såldes men i morgon får Visby en helt ny skivnasare.
"Den bäste" på Posten är rätt jädra bäst!
Bra förändringar i livet.
På förekommen anledning...
... det som är rätt idag behöver
definitivt inte vara det i morgon.