Mitt okända liv som infiltratör på GT...

Gotland2007-11-07 04:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Julstämningen kommer alltid över mig så där plötsligt. Lika oväntat som att det blir halt varteviga år.
Det brukar infalla just så här års.
Plötsligt en eftermiddag luktar det ovanligt mycket parfym och låter ovanligt mycket från GT:s lunchrum.
Då vet man att det är uttagning till Gotlands Lucia.
Vad ni kanske inte vet är att jag satt där en gång, på 1980-talet, som en av många kallade att bli en av kandidaterna till det hedervärda uppdraget som Gotlands Lucia. Lite pinsamt obekväm och nervös satt jag där.
Vi blev utfrågade och jag minns att den enda fråga jag fick var var den om jag trodde att jag hade någon fördel av att min storasyster varit med i Gotlands Lucia något år tidigare. Fattar fortfarande inte varför det skulle vara en fördel och inte fick vi provsjunga som de gör i dag, i alla fall inte vad jag minns.
Behöver jag tillägga att jag inte kom med?
Sedan dess har jag arbetat i det tysta på att infiltrera GT och någon dag ta min revansch.
Hittills har det gått enligt plan...

Jag gick typ i tvåan på Säve då, när jag blev sågad som luciakandidat.
Kan komma på mig själv med att fundera över hur det kunde vara att jag var så in i Norden trött på den tiden. Så fort vi skulle se diabilder (detta utspelade sig före pp-presentationens tid) eller teve och läraren släckte lyset i klassrummet så somnade jag. Särskilt om det var i de där små rummen som bara hade fönster uppe vid taket. Direkt som att trycka på en knapp försvann jag in i drömmens land.
Man har ju nu i efterhand förstått att det kunde ha något med den dåliga ventilationen att göra, kombinerat med vanlig tonårskoma.
Men nog kan jag tycka att det var orimligt att vara så himla trött hela tiden. Somnade på bussen både till och från skolan gjorde jag också, under det år jag pendlade. Har för mig att jag somnade när jag kom hem också.
Tröttheten har i och för sig aldrig riktigt gått över men är inte på långa vägar så bedövande som då.
Hade jag gått på Säve nu (jag VET att det inte heter Säveskolan längre...) så hade jag kunnat liva upp mig genom att ta mig en slurk vatten....
Ibland är det faktiskt svårt att känna hundraprocentig inlevelse i allt som man läser om i nyhetsrapporteringen. Även när man jobbar med nyheter själv. Jag ska villigt erkänna att jag personligen haft lite svårt att uppbringa ett brinnande engagemang i frågan om vattnet på Säve.
Lite sunkigt vatten är ju inget ovanligt på Gotland och miljö- och hälsokontoret hade ju testat.
Men så en dag var jag på jympa i Sävehallen och hade glömt att fylla vattenflaskan hemma så jag gick in ett omklädningsrum och fyllde den.
Det är svårt att beskriva smaken men gift är det närmaste jag kommer även om jag aldrig smakat gift vad jag vet.
Vattnet är ändå tjänligt, enligt miljö- och hälsoskyddskontoret som testat det sen jag var där, och det må så vara att det är tjänligt men drickbart är det banne mig inte.

I torsdags fick vi vår första hemtentamen i min kurs i konstvetenskap.
Det gick så där.
Tog ledigt hela torsdagen och satt och råskrev för att jag kände på mig att det skulle vara svårt att hitta tid och kraft i helgen.
Trots detta och att jag faktiskt hann med en del i helgen också så hann jag inte skriva klart.
Så jag bestämde mig för att det var okej att inse att det inte fungerar att jobba, plugga och vara ensamstående mamma och valde bort studierna.
Tråkigt men det var ju inte meningen att jag skulle plugga för att få ännu ett dåligt samvete...

Jag ska nog redan börja plocka i jullådan i kväll. Kolla att det finns tillräckligt med hela och fina saker att plocka fram när det är dags om mindre än en månad. Har lite svårt för dem som beklagar sig högljutt om butiker som plockar fram julsakerna "redan i oktober". Vadå, ska man ha julen klar i tid kan man ju inte gärna vänta till advent, det är ju till advent man vill ha det fint.
Det är ju faktiskt längtan efter julen och allt planerande som är det bästa.
Adventstiden.
Sen säger det bara svisch så är det över.

Och så kan det ju vara med själva livet också.
Det kan var över fortare än man anar och då är det dumt att vänta med att leva till "sen".
Sköt om er.

Läs mer om