Jag skäms inte en gnutta över att jag tränar på det "onda gymmet". Gymmet som orsakar pest och pina hos konkurrenterna. Som fått skulden för att andra tappar kunder och i ett fall tvingats stänga. Och som dessutom beskyllts för att inte betala ett nickel till personalen. Skulle kunna jämföras med Röda korsets Kupan som till största delen drivs av frivilliga krafter. Vilket naturligtvis kunderna tackar för eftersom detta påverkar fikapriset. Jag tror inte att Tecknar-Mickey skulle häcka där varje dag om han tvingades betala sjuttiofem spänn för kaffe med vidhängande ägg och ansjovis. Då skulle han behöva vinna vadslagningar dagarna i ända.
Jag snackar naturligtvis om Friskis & Svettis där det mycket riktigt läggs ner en hel del frivilligt arbete eftersom det handlar om en idrottsförening. Men det finns även personal som jobbar för brödfödan. Och städfirman är inte gratis. Dessutom har man ett antal licensierade tränare som gått samma skola som blivande rörelsepedagoger och gymnastiklärare. Sedan måste de dela med sig av kunskaperna på Friskis under minst tre terminer, två pass i veckan. Ideellt.
Trädgårdsarkitekten och jag gillar Friskis. Vi har fastnat för den utmärkta lokalen i kombination med mysig personal. Dessutom är träningskompisarna jättetrevliga. Och man behöver inte vara tät som en grekisk skeppsredare för att lösa årskort. Vi betalar lite drygt tvåtusen sammanlagt. På andra håll hade man fått punga ut med nära tiotusen. Nu är pengar inget problem. Lottovinsterna bara rullar in. Två veckor i rad har det, märkligt nog, blivit 18 kronor. Man är inne i vinnarcirkeln!
I år har det inte blivit någon komplett marknadsundersökning. Vi missade Kräklingbo. Men tog igen det i onsdags, på Stortorgdagen. Egentligen är det på tok för långt till Hemse, exakt tio mil tur och retur. Har man dessutom en bil som drar nära en och en halv liter per mil, så är det rena vansinnet att dra söder ut. Må vara att man kunde komma över tolv par strumpor för hundra spänn. Flera kunde det ha blivit om man hade lyckats fånga några av paren som flög omkring som vilsna mavar i stormen. Strumpknallarna, inte minst, vart blåsta på en hel del stålar.
Folkeryds skyltade att det var sista gången man var med. Åtminstone förr skulle man alltid handla hem lite gott bröd, inte minst den kladdiga Regnbågskakan. Alltid av Folkeryds. Den traditionen återupptog och avslutade i Hemse. Den munvige Sjaustrukocken lyckades prata på trädgårdsarkitekten kryddor, vinäger och sylt av salmbär, plockade garanterat lång från allfartsvägarna. Av "vägbären" gör han blysänken som används vid fiske.
Någon övertalning behövdes inte när hon fick syn på en korg som skulle passa utmärkt till raskatten. Det föll på min lott att bära fyndet. Jag kan inte exakt säga hur många som kom med kommentaren: "Har du fått korgen, he-he." Jag tappade räkningen strax under femtio. Hade egentligen tänkt räkna till sjuttiofyra och sedan klippa till nummer sjuttiofem på käften, oavsett ålder eller kön. Bara en tjurnackad buse med underarmar som en pizzabagare hade fått mig att avstå.