Midsomrarna gjorde mera ont förr
Hit, men sen då?
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tidigt midsommardagens morgon, nyss uppkommen från morgonbadet (den ljusa sidan) har jag suttit här och svurit ve och förbannelse (mörka sidan) över datorn, som vägrar skicka iväg ett viktigt gruppmejl till alla som är intresserade av den planerade havsbastun i Burgsviks hamn. Jag fattar i vanlig ordning ingenting och Telias datasupport öppnar först klockan tio.
Sjutton också! (för känsliga läsare). Satans jävlar! (för alla andra).
Trots midsommarfest med allt vad det innebär, vaknar jag tidigt med fjäderlätt huvud. Inga sviter alls. Det var mycket värre förr, på den tiden då det var varpkastning med efterföljande midsommarfest i Bäls bygdegård.
Då innebar midsommardagen smärtstillande medel och Lit de parade i hängmattan i en skuggig del av trädgården. Förmodligen har jag blivit klokare med åren.
Solen skiner (ljusa sidan) men min hörapparat tjuter (mörka), så jag tvingas stänga av den och säger "va?" minst varannan gång hustrun säger något, eller också chansar jag och säger "ja" när det rätta svaret egentligen är "nej".
Så är livet denna midsommardag för oss lomhörda med tjutande hörapparater. Men hellre det än en smärtsam Lit de parade i en hängmatta.
Har tidigare hyllat min favoritblomma tusenskönan. Gör det en gång till.
Jag kör över dem med gräsklipparen, men dagen därpå blommar den för fullt igen och fortsätter sedan hela vintern.
Tusenskönor vilar tydligen aldrig.
I går, midsommarafton, nedkom hönan Hildur med fyra kycklingar (ljusa sidan).
Men kvar i redet låg ett femte ägg, som Hildur nu helt struntade i. Hon hade fullt upp med de fyra nyckläckta. Det här femte ägget värptes fyra dagar efter att ruvningen påbörjades.
Jag avvaktade några timmar, men när Hildur inte gick tillbaka till redet tog jag bort ägget. Försiktigt knackade jag sönder skalet och där inne låg en levande kyckling. Men den var ännu inte färdigutvecklad, den hade nästan inga fjädrar och när jag lade den på marken gjorde den inga ansatser att försöka resa sig. Den låg bara där och sprattlade och kippade efter andan.
Jag bar in den i hönsgården och lade den på marken nära hönan och de övriga kycklingarna, men Hildur gick inte ens fram och tittade på sin femte avkomma. Då tog jag kycklingen avsides, avlivade den och grävde ner den.
Definitivt en av midsommarens mörka trista sidor.
Midsommarens samtalsämne här i hamnområdet är annars den ramp som kommunen monterat på en av de två badbryggorna. Den har kommit dit för att rörelsehindrade med rullstol ska kunna ta sig ut på bryggan och sedan ner i vattnet för att bada.
Rätt tänkt, men ändå helt fel.
Rampen slutar nämligen ovanpå bryggan, några meter från den smala stege som vi fullt rörliga använder när vi badar.
Hur ska de som sitter i rullstol komma ner i vattnet? Och hur ska de sedan ta sig upp igen?
Den högtidliga och traditionsenliga potatisupptagningen klockan tio på midsommarafton var den här gången betydligt mera nervöst laddad än tidigare år.
Den kalla, långa vintern var ett orosmoment, risken för idel bönstora potatisar därför stor.
Men obefogad oro. Potatisarna var tillräckligt stora och välsmakande. Byns handlare hade, för säkerhets skull, sparat en påse färskpotatis till mig men den får han nu försöka sälja till någon annan.
Däremot hämtade jag de tre reserverade kartongerna med jordgubbar, för den egna skörden blev bara en (1) gubbe. I minsta laget för åtta personer.
Ungdomarna på Gotland skötte sig utmärkt vid midsommaraftonens festligheter, rapporterar polisen.
Här i vår hamn samlades ett femtiotal ungdomar sent på kvällen. En del krossat glas, några kastade tomflaskor, men i övrigt lugnt.
Värt att rapportera om.
Däremot har det tydligen gått hett till i hönshuset. En omkullvält vattenautomat, hönsfoder spritt över hela golvet och den ena sittpinnen nerriven.
- Vet inte vad Pekka hade fått i sig, men plötsligt blev han helt galen, säger den helvita hönan Alva.
Enligt henne hade Pekka börjat dansa kosackdans och då lyckats dansa ner sittpinnen. Därefter hade han råkat i slagsmål med sig själv, vilket slutade i att han blev liggande medvetslös på golvet. Och där låg han sedan kvar till sjutiden på morgonen. När jag frågar Pekka vad som hänt tittar han trött på mig och stönar:
- Åååååååååååååå!
Med andra ord:
En ljusmörk midsommarafton.