Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
&#F075;Midsommaren 1957 var kulen, men firades traditionsenligt över hela Gotland. Midsommarfirandet på Fridhem blev en minneshögtid där KFUM firade 30-årsdagen av Fridhems invigning som KFUM:s eget sommarhem. Massor av gotlänningar kom till festen precis som förr i världen då man kom från alla håll för att få vara med om de kristna stormötena på prinsessan Euegenís och sedermera prinsparet Oscar Bernadottes tid på Fridhem.Till arrangörernas stora glädje kunde flera av Bernadottefamiljen komma till Fridhem just denna midsommarhelg. Där var prinsparets äldste son greve Carl Bernadotte af Wisborg med unge sonen Claes, där var grevinnan Maria af Bernadotte av Wisborg med systern Elsa med make den kände KFUM- ledaren fil mag Hugo Cedergren.Den egentliga jubileumsfesten hölls i Fridhemsparken på samma plats som midsommardagen 1927 där prins Oscar Bernadotte invigde "det nya" Fridhem i KUFM:s regi. I parken hölls nu ett gardenparty för cirka 300 deltagare och sedan berättade greve Carl Bernadotte om lyckliga barndomsdagar på Fridhem. Från fyra till 16 år hade han tillbringat sina barndoms sommardagar på Fridhem. Han berättade om fiskargummor vid Buske fiskeläga och om cykelrädda hästar, om Carl Granlund som skötte prinsens hästar, om den slagfärdige mjölnaren Karlsson, om den friska luften på Fridhem.Det var greve Carl Bernadotte förslag att Fridhem skulle överlämnas till KUFM, vilket skedde på prins Oscars 65-årsdag. Prinsessan Eugení hade testamenterat Fridhem till sin brorson hertigen av Gotland prins Oscar och efter dennes bortgång skulle egendomen övergå till äldste sonen alltså greve Carl. Nu bad denne att på faderns 65-årsdag att få överlämna Fridhem till KUFM i förtid som ett bestående minne av faderns livsgärning.Prinsen accepterade förslaget och när han vid invigningen 1927 överlämnade Fridhem framhöll han att det var en gåva som stod i samklang med prinsessan Eugenís livsgärning.På midsommarafton samlades man kring Fridhems midsommarstång, något som alltjämt är en tradition. Senare på kvällen var det samling i stallet som hade blivit ungdomsgård.&#F075;Midsommarfirandet 1957 gick lugnt till på Gotland. Polisen hade inte på många år upplevt en så lugn midsommarhelg, skriver Gotlänningen. Annorlunda var det på fastlandet där "singlade halvpannorna i luften och knogjärnen var rekvisita till ursvensk midsommarvaka och trafikdöden fick en rundlig skörd alla maningar till trots". Det krävdes ett tjugotal liv innan helgen var över.På norra Gotland rapporterade polisen att allt var lugnt och ingen trafikolycka rapporterades. På de två festplatser där de övervakat ordning och reda, nämligen Strandängen i Lärbro under midsommarafton och Sudersand midsommardagens kväll gick allt lugnt och städat till. En avbruten vägvisarstolpe och lite oro i tältstaden under midsommarafton var allt från den fronten.Vid fångvårdskolonin i Lärbro greps två interner av frihetslängtan under midsommardagskvällen vid 18-tiden varför de avvek. Vädret var dock så tråkigt att de återkom efter en timme utan att polisen behövde ingripa. I Klintehamn var det lugnt hela helgen enligt polisen. Visbypolisen hade det också lugnt med ett minimalt antal fyllerister. Ett par trafikkrockar rapporterades från Hemse. Men Västergarn bröt inte traditionen. Det var mycket folk båda kvällarna och mycket dålig ordning. Tre "burkade" fyllerister gick inte att tala till rätta. Fylleriet i tältlägret var bedrövligt. Ett 70-tal minst var finkfärdiga men polisen hade inte möjlighet att ta hand om alla.Midsommaren 1957 kom att gå till historien som en av de vädermässigt tristaste midsommrarna. Solen visade sig knappt alls på Gotland trots att den skulle stå högt och länge på himlavalvet enligt almanackan.&#F075;Hembygdsfesten i Lojsta samlade 4 000 deltagare och började med friluftsgudstjänst på slottet eftersom Lojsta kyrka var under reparation. Prosten Havrén predikade, fru Havrén ledde kyrkokören och rektor Sture Korpås höll föredrag om "Hembygden som kulturmiljö". Gotlands spelmanslag spelade under Olof Bobergs ledning. Bäckstädetrion och Etelhemsflickorna sjöng gotländskt. Fröjel-Klinte amatörer spelade teater.&#F075;En tävling som var mycket uppskattad och lockade många deltagare för 50 år sedan och längre tillbaka var den betgallring som sockerbruket anordnade på Gotland. 1957 var tävlingen förlagd till Erik Grönhagen, Gervalds i Hogrän.28 tävlande hade mött upp till starten. SLU hade tolv representanter, JUF fyra, högern och folkpartiet fyra vardera samt två föreningslösa.Sådden hade skett den 20 maj och jorden var så gott som ogräsfri på grund av omsådd. Jordmånen var lermylla. Varje deltagare skulle gallra 420 meter fördelade på tre rader. Åtta domare fanns på plats, de liksom kontrollanterna var representanter för Gotlandspressen.Poöngberäkningen skulle bli en omfattande procedur och förväntades ta lång tid varför det skulle dröja innan någon segrare kunde utses.Efter en intensiv granskning av protokollen visade det sig att Maj-Britt Pettersson, Östris i Alva, blivit betgallringsmästare med 88,5 poäng; hon representerade Folkpartiet. Segrare i herrklassen var Bengt Wallin, Liffride, Stånga, med 87 poäng. Dessa båda fick var sin flygresa i pris, valfritt Stockholm eller Linköping.&#F075;Någon hade roat sig med att ställa till ofog under midsommarhelgen i Ljugarn. Vid en fastighet tillhörande en stockholmare hade någon roat sig med att slänga ner tjärsmorda käppar i brunnen vilket fullständigt förstört vattnet. Man hade ännu inte kunnat fastställa om det var en medveten skadegörelse eller om det var några småttingar som i oförstånd varit i farten.Någon småpojkar hade några dagar innan antänt en mindre skogsbrand utanför en villa i Ljugarn.
