Mejl från gården

Gotland2013-09-07 06:02
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag är så ledsen över att Hemse Sport måste lägga ner. Vi har handlat nästan alla barnens grejer där. Om det har behövts ett par fotbollsstrumpor har man kunnat sticka dit på lunchen. När jag sumpat en av de små skruvarna på hockeyhjälmarna, som man skruvar på när man ska göra hjälmen större, så har Chrille extra sådana skruvar och kan hjälpa mig. Ola har tryckt alla klubbtröjor som behövs hela tiden till varpa, simning, fotboll, innebandy och allt vad det är här på Sudret.

Men nu är det färdigtryckt. Konkurrensen från bland annat internet har blivit för svår. Fast jag vet inte om det är hela sanningen. Ibland tror kunden att det är billigare att handla på annat håll. Men det inte är så. I julas kom det ut reklam om billiga bordtennisbord från jättesportfirman i stan. Jag ringde då Hemse Sport och frågade vad de tog för ett bord:

– Njaej, vi måste ta ut lite mer, men i gengäld kan du få det gratis hemkört!

Stora firman i stan skulle ha 500 kr för att köra hem bordet. Det slutade med att jag betalade 200 kr mer på att ta bordet från Hemse. Men jag slapp en massa besvär.

Jag har börjat fundera på vilka typer av jobb man kan ta ut lön för egentligen. Man tjänar inga pengar på att ha sportaffär. Producera mjölk, föda upp grisar och odla grönsaker är det svårt att ta ut någon vettig timpenning för. Inte heller att jobba i vård, skola eller omsorg. Det räcker absolut inte med att vara jätteduktig yrkesmänniska, välutbildad eller smart, inga pengar finns där. Vem är det som tjänar pengarna egentligen?

Jag ringer upp några vänner som jag vet själva tjänar pengar men som framförallt vet vad man tjänar pengar på:

– Det är privata tjänster man tjänar på. Att man hjälper företag med att hitta rätt målgrupper, organisera, juridisk rådgivning, managementkonsulter helt enkelt!

– Men vad fan är en managementkonsult? säger Hemmansägaren surt som sitter och smyglyssnar på telefonsamtalet, jag fattar inte de där platsannonserna ens. Ta in vilken högstadielärare som helst som jobbat i 20 år så ska de fan få se på management!

Jo, tänker jag, fast har man jobbat som högstadielärare i många år så känns det ibland som om man är diskvalificerad för andra jobb. Det är ju konstigt, med den ledarerfarenhet man har.

– Pengar tjänar man där pengar finns! säger en annan av mina källor. Det handlar om bank och finans. Man måste tycka att man är duktig på att förvalta andras pengar, och man måste uppfattas som unik, då kan man ta ut rejäl lön. Man måste tycka att man är värd pengarna och vara lite girig, Men varför ställer du de här frågorna egentligen Mien, är du lite deppig?

Nej, jag är inte deppig. Jag bara funderar. Jag funderar till exempel på hur Scans ledningsgrupp kunde tycka att det var värda en rejäl löneförhöjning krisåret 2012. Företagsledningen, med åtta personer, höjde sina löner med 16 miljoner under ett år. Samtidigt som verksamheten drabbades av allvarliga lönsamhetsproblem.

Det är sånt jag funderar över.

– De där, de är de största svinen i slakteribranschen! säger Hemmansägaren argt när Scans ledning kommer på tal.

Läs mer om