Männen håller hårt i ratten och är oftare förare under bilresor medan kvinnorna åker med, visar en studie som publicerades igår. Kan en orsak vara något som jag själv fick uppleva förra helgen?
Hela familjen skulle åka in till stan och hälsa på bekanta. Jag körde. Det var mörkt och regnade och barnen småstrulade i baksätet. När vi kommer till Tofta så börjar det:
- Jaha, och hur i hela världen ska du lyckas parkera i stan? Det är ju märkligt att du efter snart 30 års bilkörning ännu inte kan parkera!
Jag försöker att inte bli provocerad av mannen som jag är gift med. Jag vet att det här egentligen handlar om hans egen oförmåga att hitta en parkering.
Jag svänger in genom Norderport. Hemmansägaren sitter sur och stel som en pinne i passagerarsätet. Han håller demonstrativt i det där lilla handtaget som finns över dörren och suckar och ser ytterst obekväm ut.
- Det här kommer aldrig att gå, fnyser han.
Det finns faktiskt en parkering på Helge Andsplan men den enda platsen som är ledig ser väldigt trång ut för de andra bilarna har ställt sig så illa.
- Kör in där! dirigerar Hemmansägaren.
- Men den platsen är för trång! säger jag.
- Pöh! Där finns gott och väl plats för en bil, fnyser Hemmansägaren. Gott och väl!
Och mot bättre vetande ska jag då parkera på ett ställe som jag inte vill parkera på. Barnen får kliva ur i regnet och ställa sig på behörigt avstånd. Hemmansägaren vinkar irriterat in mig på parkeringsplatsen.
Jag blir alltid provocerad av människor som ska vinka och dirigera då jag kör. Pappa gjorde det. Personalen på bildäck på Gotlandsbåten gör det. Och Hemmansägaren gör det. Börjar de sedan gorma saker som:
- Fullt rattutslag, nu! Högerratt, lägg om! och liknande så blir jag ännu argare.
När jag kört in två tredjedelar av bilen på den trånga platsen så kan jag inte köra längre för då skulle man i så fall köra av backspeglarna på de andra bilarna.
- Ja, det är bra så! säger Hemmansägaren och gör ett bryskt stopptecken.
Jag sitter nu alltså i en bil, som bara har halva inne, om man säger så, på Helge Andsplan i Visby innerstad. Regnet öser ner och någonstans därute finns min familj.
- Bra så? säger jag genom den nedvevade sidorutan. Men hela bilen är ju inte inne?
- Det duger! säger Hemmansägaren.
- Det duger? Men du sa ju att det gott och väl skulle finnas plats för en bil här men som du ser kan jag inte ens få upp dörren så att jag kan ta mig ut!
- Jag har heller aldrig sagt att du skulle kunna få upp dörren. Jag har bara sagt att det fanns plats för en bil. Och det gör det ju.
- Hur i hela friden tycker du att jag ska ta mig ut då?
- Du får väl klättra genom bakluckan!
- Jaha, så du tycker föraren som har bilen till höger om mig också ska klättra genom bakluckan för att komma in i sin bil?
- Nja...
Ja, ni hör. Jag vet att många, ofta kvinnor, i de här lägena lämnar över ratten till männen för att slippa konflikten. Men jag tänker inte resignera! Jag tänker vägra bli en sådan som bara åker med och jag tänker hålla i ratten tills knogarna vitnar.
Ha en trevlig helg! Nu ska vi åka upp på Hemse. Och ja, det är jag som kör!