Ett stort orosmoln den här vintern har varit är alla pengar vi varit tvungna att betala tillbaka till Länsstyrelsen och Jordbruksverket. Jag har tigit om det för jag har skämts. Gått runt och känt mig som en brottsling. Men nu vet jag att många, många lantbrukare är i samma situation som jag själv.
Jag ska försöka förklara vad det handlar om. Vi får ersättningar från EU för att utföra olika jobb. I vårt fall så är det främst en strandnära hage vi fått ersättning för. Det är gammal betesmark som mina förfäder betade med korna. Men sedan förfäderna och korna försvunnit så har hagen vuxit igen. Hemmansägaren och jag har jobbat i snart femton år med att restaurera den gamla betesmarken så att värdefulla arter, som kärrnycklar, inte ska försvinna. Vi har röjt fram gamla stenvastar och fägator, vi har eldat tynne och vi har stängslat. Burit och kånkat stängselstolpar många hundra meter in i skogen då det inte gått att köra. Och på somrarna har vi kört ner våra lamm och hästar till hagen där de har fortsatt arbetet med att röja buskar, gräs och sly.
Det är mycket skrik för lite ull, om man säger så, att ha lammen i Brut´n, som mommo kallade hagen. Betet är inte av toppklass precis och hade det inte varit för de miljöersättningar vi fått från EU så hade det absolut inte varit ekonomiskt försvarbart att lägga ner det jättejobb som krävs för att återställa marken. När vi ansökte om EU-ersättning 2008 så blev marken godkänd.
Men sedan hände något märkligt mitt i åtagandeperioden. Man ändrade reglerna, under spelets gång så att säga, för hur många träd per hektar det får finnas på sådan här mark. Helt plötsligt var vår betesmark inte godkänd längre. Liksom vi så har många lantbrukare haft svårt att anpassa sig till de nya reglerna. Man hugger ju inte ner träd lite hur som helst utan det kräver lång planering. Vi fick besked från Länsstyrelesen att vi skulle få betala tillbaka pengar för de områden som hade för många träd.
Lite surt var det ju. Det kändes ungefär som att få fortkörningsböter retroaktivt:
– Ameh, jag körde ju 70 på en 70-väg! säger man till polisen.
– Ja, det var då det, men nu är det 50 som gäller! får man till svar.
Men visst ska man betala tillbaka. I vårt fall rörde det sig om 7000 kr. Sedan kom nästa dråpslag. Eftersom området med för många träd utgjorde 21 % av hela vår ansökan så har vi fått betala tillbaka hela gårdsstödet, det vill säga i vårt fall ungefär sex gånger det ursprungliga felbeloppet. Det är ett hemskt straff. I vilka andra sammanhang får man böta sex gånger så mycket? Pengarna finns ju inte kvar heller. De har vi använt till stängsel, skogsentreprenörer som röjt etc.
Naturligtvis ska bönderna betala tillbaka det man felaktigt fått ut. Men det är sanktionerna jag vänder mig emot. Nu pratar fler och fler jag känner om att lägga av med jordbruk för man har tappat arbetslusten i och med de hemska återkraven. Och så känner man sig rättslös. Vem vågar fortsätta? När jag gråter så säger Hemmansägaren:
– Men hagen har ju ett värde för oss! Och så sveper han med handen över alla de tusentals kärrnycklar som frodas där lammen betat.