Det började egentligen med att Lilleman undrade om han kunde ha glasögonen på sig på gymnastiken:
– Nehej, det går inte sa jag. Det är jättefarligt! Glasögonen kan gå sönder och du kan skära dig på glaset!
Hemmansägaren:
– Ehhh? Men hur tänker du nu? Har du hört talas om barn som får hela sig upprivna på glasögon? Skulle inte tro det då de flesta glasögon idag är gjorda av plast. Sluta lura i honom saker!
Vad jag kanske inte tänkte på var att Lillemans glasögon inte är som mina tunga~glasflaskbottnar till brillor som jag hade på 70-talet och som var så tunga att jag fick skavsår bakom öronen av dem.
Hursomhelst så fick det mig att fundera över alla, så kallade, sanningar man fick höra som barn. Eller faktoider som de också kallas, föreställningar som hålls för sanna, men som i själva verket är felaktiga. Den som alla känner till är ju den där om att man inte fick bada efter man hade ätit för då skulle man få kramp och drunkna. Det har ju idag visat sig att det absolut inte finns några som helst vetenskapliga belägg för att några äggmackor i magen innan bad skulle vara farligt. Men det var en sanning som verkligen var sann i min barndom. Efter att man ätit~fick man vänta en timme innan man fick bada igen. Var kom det tramset ifrån?
En annan sanning var att det var livsfarligt att äta omogen frukt! Om man, som jag älskade att göra, åt gröna äpplen, ja, då kunde man drabbas av barnförlamning! Det var flera kompisars mammor som varnade oss barn för det. Jag förstod aldrig vad barnförlamning var men jag var väldigt rädd för det.
En annan sanning var att om man klippte håret kort så skulle det bli tjockare. Jag hade ganska tunt och fint hår och frisören klippte det i en kort, snaggad frisyr för annars skulle jag aldrig kunna få tjockt hår som vuxen. Jag hatade min korta, snaggade frisyr. Jag längtade efter långt hår och hästsvans. Men som sagt, svans hade ju för all framtid förstört mina hårchanser. Hur tänkte man när man trodde att man fick fler hårstrån om man klippte av håret?
Den läskigaste sanningen av dem alla var det där om att springa på kyrkogården. Man fick inte springa hursomhelst~ utan man skulle gå sakta och försiktigt på grusgångarna för att inte störa de döda. Om man sprang så skulle det hända hemska saker efter det att man själv var död. För varje springsteg man tagit så skulle Satan sedan öppna kistlocket och titta på en i graven. Dantes Divina Commedia ter sig blek i jämförelse. Jag minns att jag var skräckslagen över det här för jag hade sprungit på kyrkogården en del. Det gjorde ont i magen när jag föreställde mig hur Satan skulle titta ner på mig där i graven. Jag försökte räkna springstegen för att jag skulle ha ett hum om hur mycket jag hade syndat.
Säkert slår vi i varandra en massa konstiga sanningar idag också. Som jag med Lilleman glasögonen. Vilka sanningar kommer våra barn att överbevisa i framtiden? Det kan man bara sia om. Men det handlar säkert om mat. Vad som är nyttigt och inte.