Vi sitter ute och äter stekt fläsk, Hemmansägaren, jag och han som brukar hjälpa oss. Fläsk, gräddig löksås och melonsallad, det bästa som finns. Fläsket ska vara sådär kärleksfullt, långsamt stekt så allt fett flutit ut. Inte bränt, bara långsamt stekt.
- Det här kan vara det sista fläsket vi äter, börjar Hemmansägaren. Om nu Grekland går i konkurs och drar Italien med sig, ja då ska ni få se på andra bullar!
För att understryka allvaret i det han säger viftar han i luften med en kniv som blänker av fläskflott:
- Sanna mina ord! Vi står inför något som kan jämföras med romarrikets förfall. Globen är snart bara en naken stålkonstruktion och kommer att stå där och gapa tom som Forum Romanum eller Colosseum ungefär. En apokalyps är nära förestående!
- Nu låter du som en av mina polare som röker hasch, säger han som brukar hjälpa oss lite försmädligt. Men Hemmansägaren låter sig inte hejdas:
- Jag hörde på radion en nationalekonom uttala sig. Han sa att det ekonomiska läget i Europa inte är så galet som vi trott. Det är mycket värre! Och det värsta är att det här inte bara handlar om ett ekonomiskt förfall. Det handlar också om ett moraliskt förfall!
Ja, och sedan håller Hemmansägaren en lång monolog om det omoraliska i att ingen i västerlandet vill smutsa ner sig längre.
Att ingen vill jobba i industrin och att vi just inte producerar något längre. Att vi inte kan försörja oss själva utan att vi lånar till välfärd, lånar till krigsmateriel.
Att folk idag tror att man kan försörja ett land på att sitta på ett kontor och skicka lite E-mail. Och sedan riktas den flottiga kniven mot mig:
- Såna som du till exempel, som sitter och skriver fåniga krönikor!
- Jaha, och vad ska jag göra istället då? undrar jag medan jag petar lite i fläskbitarna som nu ser ganska oaptitliga ut på min tallrik. Ska jag kanske börja gräva trädgårdsland och odla mangold och färsklök? Det har jag ingen lust med, jag vill hellre vara på stranden.
- Stranden, dit kommer du i framtiden bara att kunna åka då du ska ut med båten för att försöka fiska upp något ätbart! säger Hemmansägaren upprört.
Det var den middagsrasten det. På kvällen står jag och myser lite med min granne Hasse. Först är det trevligt.
Vi äter bigarråer från ett träd som enligt Hasse inte har burit frukt sedan han var barn. Sedan blir det genast otrevligt:
- Jag läser just nu Den stora förnekelsen, säger Hasse. Den skulle du läsa! Om femtio år står jordens befolkning inför rejäla problem. Vi kommer att vara för många människor på jordklotet och jordens resurser kommer inte att räcka till. Våra barn och barnbarn kommer att få ett helsike!
Och sedan fortsätter Hasse att förutspå jordens undergång medan jag försiktigt smyger därifrån.
Nej, kanske skulle man lämna de här dysterkvistarna i Hablingbo och bege sig in till stan och förlusta sig lite på stockholmsveckan?
- Förfallet började i städerna! hör jag från Hemmansägaren som nu istället för kniv beväpnat sig med Giddens, The rise and fall of the Roman empire.