Hela sommaren har lärarnas löner varit föremål för debatt på insändarsidorna i gotlandspressen. Jag är lärare men jag har lovat mig själv att inte debattera lön. Jag har lovat mig själv att inte hamna i de där försvarstalen som många lärare hamnar i då man, sida upp och sida ner, listar alla arbetsuppgifter som lärare har. Man försöker förklara för utomstående att de där timmarna då man undervisar, står i direktsändning i klassrummet, bara är en liten, liten del av själva jobbet. Jag har lovat mig själv men kan ändå inte låta bli att fundera över vissa saker.
Varför finns det ett sådant förakt för lärarkåren i vissa insändare? Vad har vi som yrkesgrupp gjort som väcker sådana starka känslor? Lärare beskrivs som ena lata typer som bara vill vara lediga så mycket som möjligt.
Som försöker utnyttja systemet och roffa åt sig av de allmänna medlen. Det där föraktet skrämmer mig, det känns hotfullt.
Läraryrket har traditionellt sett alltid varit ett ganska fritt yrke. Idag är det inget konstigt, inom många branscher har man öppnat upp för att människor ska kunna utföra sina arbetsuppgifter inte bara på kontoret utan kanske hemifrån, med en lap-top på tåget eller tunnelbanan. Arbetstiden har blivit mer flexibel.
Men att just lärare har det så är tydligen oerhört provocerande.
Kanske handlar det där föraktet också om hur man ser på arbete. Jag har stött på det själv. Att en eftermiddag åka ner på Storsudret till exempel och rekognosera inför en friluftsdag:
- Men måste du ta en hel eftermiddag till det? Är det inget du kan göra på söndag?
Alltså, att förbereda en friluftsdag är inget riktigt jobb utan något man kan göra på fritiden? Eller jag behöver åka till biblioteket och få hjälp av en bibliotekarie som jag vet är extra duktig på att plocka ut lättlästa böcker:
- Det kan väl du göra på hemvägen? Efter fem? Då du ändå åker där förbi?
Alltså, att leta lämplig litteratur till sina elever, i en annan byggnad än själva skolan, är inte riktigt okej?
Den här rädslan över att lärare inte gör vad de ska har lett till att vissa skriker högljutt att lärare bör låsas in på arbetsplatsen mellan åtta och fem. På min väninnas gymnasieskola i Norrbotten hotar man till och med med att införa stämpelklocka. Vad tror man att man kommer att uppnå med det? Jo, till exempel det här: När Kalles mamma kommer hem efter jobbet och träffar Kalle så berättar han att några andra killar varit dumma mot honom i duschen på gympan. Kalles mamma ringer då till läraren som ska svara:
- Det var ju tråkigt men jag har precis stämplat ut. Ni får återkomma imorgon!
Eller Lisa har varit sjuk och missat vilka glosor de har i läxa. Hon ringer sin lärare och möts av följande mobilsvar:
- Fröken har gått för dagen och återkommer imorgon klockan åtta!
Nä, det där föraktet och misstroendet känns inget kul. Speciellt ledsamt känns det då lärare, trots alla besparingar och nedskärningar, slår knut på sig själva för att göra det så bra som möjligt för eleverna ändå.
Och väninnan i Norrbotten med stämpelklockan?
- Vet du Mien, Jag ska stämpla in. Ja, jäklar vad jag ska stämpla in. Men jag ska aldrig stämpla ut!