Sådant här ska man nog inte skriva om men nu gör jag det i alla fall.
Hemmansägaren och jag satt en fredagskväll och drack vin och såg på program vi missat under veckan på SVT Play. Vi hade väldigt trevligt så det blev kanske lite mer vin och några fler program än vad jag hade tänkt mig. Lördag morgon var jag seg men storebarnen var obevekliga, jag hade lovat att köra dem till Solbergabadet där de skulle delta i en simtävling. Jag tycker barn är bra, men i sådana här lägen förbannar jag att de inte kör bil. Det var bara för mig att masa mig ut till bilen och styra kosan mot Visby. Barnen var skitsura för att vi var sena och Stora syrran sms:ade med tränaren hela tiden:
“Vi är nu i Västergarn, mamma är sen."
"Vi hinner inte till insimmet, mamma vägrar köra fortare."
Ja, så där höll det på. När vi kommer till Leva Kungslador så är det poliskontroll! Jag blir alldeles kall och känner hur paniken kommer men det är bara att köra av vägen och in till poliserna, en man och en kvinna. Det är mannen som tar hand om mig:
- Jaha, här har vi körkorts- och nykterhetskontroll! säger han. Jag kliver ur bilen på darriga ben och skriker:
- Men jag har inget körkort och jag har druckit vin!
- Jaha, säger polisen lugnt.
Barnen i baksätet stönar:
- Men mamma! Stora syrran sms:ar tränaren:
"Och nu har mamma fastnat i en poliskontroll också..."
- Menar du att du inte har något körkort alls eller att du bara glömt det hemma? undrar polisen.
- Buhu, jag har glömt det hemma! och så brister det och jag börjar gråta. Stora syrran˜till tränaren:
“Och nu lipar mamma i poliskontrollen."
- Och så har jag druckit vin också! säger jag till polisen. Och jag kan inte vara utan mitt körkort...
- Skärp dig, morsan! väser barnen i baksätet.
- Exakt hur mycket har du druckit och när slutade du? undrar polisen.
- Buhu, jag slutade vid tio i går kväll, snyftar jag.
- Men vet du, om du inte har hällt i dig några kopiösa mängder sedan tio i går så tror jag att det är alldeles lugnt, säger polisen och tröstar mig.
Sedan tar han fram sin blåsgrej och lägger armen om mina axlar:
- Nu ska du lugna ner dig och ta ett djupt andetag och sedan blåsa i den här. Det kommer alldeles säkert att gå bra!
Tårarna rinner medan jag blåser. Men det går bra. Den trevlige polisen ser nöjd ut.
- Vet du, säger han, lyssna till din känsla och det är den som räddar ditt körkort! Men, man ska inte vara för nojjig heller, tillägger han och flinar...
Sedan var det det där med körkortet och polisen börjar slå i sin dator som segar på men efter en stund så:
- Asch, det är ju du med Mejl från gården. Jag litar på att du har körkort! Barnen i baksätet:
- Och gud så pinsamt, så känner han igen henne också!
Polisen tar fram sin walkie-talkie och kontaktar sin kollega:
- Låt den här bilen köra före kön så att de kommer iväg. De ska på simtävling och barnen är arga i baksätet. Jaha, så vinkar de ut mig och nickar glatt då jag kör förbi.
Jag skäms verkligen över hur jag ställer till det och jag ska försöka bli en bättre människa. För det är inte så kul när man hör sådana här historier berättas om en:
- Vet ni vad mamma sa till polisen? Jag har inget körkort och jag har druckit vin! Ha, ha!