Mejl från gården
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
- Du har en planeringshorisont som sträcker sig till vad vi ska ha för kvällsmat ikväll!
Jag blir såklart jättesur när han säger sådär och går genast till attack:
- Du kunde väl också tänka på vad vi ska äta nån gång och ta upp nåt ur frysen!
Och sedan är matlagningsgrälet i full gång och jag har igen lyckats hålla mina egna tillkortakommanden ifrån mig.
För det är faktiskt så, även om jag aldrig skulle erkänna det högt, jag skriver det bara här, tyst, tyst, att jag är urusel på att planera. En varm sommardag, när håret värmer hjässan likt en yllemössa, så har jag till exempel väldigt svårt för att tänka vinter. Jag tänker liksom att vinter inte finns. Det enda som existerar är det ljumma vattnet som barnen och jag simmar runt i nere i Kvarnåker. Solen som värmer våra kroppar. Sanden som är så het att man knappt kan gå barfota. Om någon skulle komma då och säga att det här på stranden, om mindre än tre månader, ska ligga snö och is, och vara många minusgrader, ja, då skulle jag skratta dem rätt upp i ansiktet!
Hemmansägaren är mer lutherskt puritan, eller vad man ska kalla det. Han låter gärna badbyxorna ligga på hyllan och kör hellre in ved i sommarvärmen, i sitt anletes svett.
- Jo, jo, kraxar han, det är varmt nu, men snart är det vinter, och då är det flera här i familjen som vill kunna duscha varmt! Och sedan fortsätter han irritera med nåt i stilen; Sitt eget förstånd och snön har ingen fått för lite av!
Och man går därifrån och känner sig som en usling som bara vill bada och lapa sol.
Nej, det här med planering inför vintern är verkligen inte min grej. Just nu till exempel har jag två fönster som målats och varit på inglasning och sedan aldrig kommit i igen. I pannrummet blåser snön rätt in genom ett gapande tomt fönsterhål. Den gamla flyttkartongen som jag satte för som skydd i somras har för länge sedan blåst bort i höststormarna och vattenposten har frusit sönder. Vem kunde tro det i det sommarvarma juli?
Och förra vintern, när jag var ensam hemma och vattnet frös ute i ladugården, då var det lätt att hålla sig för skratt. Jag fick ringa till Ronströms Rör i Havdhem för att få lite support.
- Det man kan göra Mien, det är att sätta i en elektrisk värmeslinga i vattenröret, då slipper du ifrån problemet med fruset vatten, sa Ronström.
- Kom och gör det nu! skrek jag förtvivlat medan tackorna bäade törstigt i bakgrunden.
- Nej, men snälla Mien, nu kan man inte göra det när allt är fruset, du får vänta tills det blir blidväder igen.
Jaha, och tror ni att jag installerade värmeslinga när det blev blidväder igen? Tror ni att jag har förberett mig inför den här rekordtidiga och kalla vintern? Nej, det har jag såklart inte. Så fort det blir blidväder så börjar jag planera inför våren och drömmer mig bort i Grythyttans trädgårdsmöbelkatalog. Jag planerar för en bättre grill och kanske ett fint parasoll. Och det där med värmeslinga, det känns långt, långt borta.