Med darrande underläpp står vår sexåring i simhallen:
- Mamma, måste man verkligen lära sig simma? viskar han förtvivlat. Det är så jobbigt, suckar han.
Det gör lite ont i föräldrahjärtat då man ser honom, alldeles blåblek och jättesmal och med ett par spidermanbadbyxor som inte vill hålla sig kvar på den magra kroppen. Men så kommer simlärarna Stellan och Martina och skojar lite och den motvillige simmaren kommer på andra tankar. Efter en stund är han i vattnet tillsammans med de andra barnen och fäktar vilt med armarna i hopp om att, kanske på sikt, få till lite bröstsim.
Det är svårt att få in sitt barn på simskola, de åtråvärda platserna är begränsade. Dagen då platserna släpps uppmanas man att ringa och anmäla sig redan klockan sex på morgonen, det är först till kvarn som gäller. Många barn blir utan plats. Och många barn har föräldrar som inte praktiskt kan ordna att skjutsa sitt barn till simskola en eftermiddag i veckan.
Man kan inte heller riktigt lita på att ens barn får lära sig simma i skolan. Det står förvisso som ett mål i läroplanen att elever i slutet av femte skolåret ska ha god vattenvana, vara trygga i vatten, kunna simma 200 meter varav 50 meter på rygg samt kunna hantera nödsituationer. I vår sexårings skola får eleverna åka till simhallen i Hemse en gång per termin. Endast en gång per termin medger skolans budget att eleverna får åka den knappa milen till Hemse för att bada. Det säger sig självt att man inte får god vattenvana eller hinner lära sig vara trygg i vattnet om man bara får träna en gång i halvåret. Det säger sig självt att det blir svårt för eleverna att uppnå läroplanens mål.
Skolbad är dessutom förknippat med ångest för många elever. Då ska nämligen agnarna skiljas från vetet. De icke simkunniga ska skiljas från de simkunniga. De elever som inte klarar simtestet blir uttagna att delta i stödundervisning i simning. De som inte kan får åka till simhallen lite oftare för att lära sig. Och det är väl kanske bra men flera föräldrar jag känner berättar hur deras barn känner sig utpekade. Att de tycker det är pinsamt att de inte kan. Och glädjen över att få röra sig i vatten blir i stället till något jobbigt och kämpigt som man får lite ont i magen av.
Nej, återinför simundervisning för alla! När jag växte upp på 70-talet ordnades det simskola för alla barn de två första veckorna på sommarlovet. En buss åkte runt i socknarna och hämtade upp oss och körde oss till Romabadet.
Så vitt jag kommer ihåg tog alla chansen att hänga på. Det var populärt och kul. Man fick inte bara lära sig att simma 200 meter utan hade chansen att utveckla sin simning, bli säkrare och ta lite högre magistermärken. Och tänk så behändigt det måste ha varit för våra föräldrar med den där bussen som kom och hämtade och lämnade!
På Svenska Livräddningssällskapets hemsida finns siffror som visar att drunkningsolyckorna bland barn och ungdomar ökar. På vår dotters skola, som ligger vägg i vägg med Hemsebadet, får dottern och hennes klasskamrater bara träna simning en gång per termin. Nog tror jag att det finns ett samband här. Ett väldigt tydligt samband.