mats p 090715
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag, en 35-årig småbarnsfar, är inte riktigt rätt målgrupp för Stockholmsveckan.
Dessutom har jag blivit folkskygg på äldre dar, jag gillar helst att gå på krog mitt i veckan när man inte behöver stå i kö till baren, toan eller vad det nu kan vara.
Och att stå i kö för att ens komma in på ett ställe är jag definitivt för bekväm för. Jag har säkert stått i kö sammanlagt en månad av mitt liv, det känns som att det räcker.
Stockholmsveckan är guld värd för Visbys krögare i allmänhet och några få nattklubbsägare i synnerhet. Det är obegripliga summor pengar som krökas bort i natten. Eller hälls ut för den delen, för att hälla champagne och rosévin över varandra är den sysselsättning som provocerar mest.
Jag blir också provocerad.
Jag blir förbannad och indignerad.
Jag blir allt negativt som slutar på -ad ni kan tänka er.
Men varför då, jag ska väl strunta i vad de gör av med sina pengar, eller pappas, på? Inte min business, dessutom är jag inte ens på plats för att skåda spektaklet längre.
Vill de hälla dompan för tusentals kronor över sig själva och sin av allt att döma lyckliga omgivning kan de väl få det?
Klart de får. Jag är bara avundsjuk. Jag vill också ha de finansiella muskler det krävs att ta en krognota på hundratusen en kväll.
Om jag hade såna pengar skulle jag i och för sig byggt ett nytt garage istället för att hälla ut sprit, men ändå.
I det här fallet är jag nog som de flesta andra. Jag menar, ingen skulle bli provocerad om bratsen hällde vatten på varandra. Det skulle fortfarande vara korkat, men ändå okej.
Det är bara pengarna som skaver. Vi, den gnetande pöbeln, får läsa om överklassens excesser i tidningen och sätter morgonkaffet i halsen eftersom vi omedelbart tänker på vad vi kunde gjort för pengarna istället.
Byggt ett nytt garage, till exempel.
Vi tillbringade en dag på Kneippbyn i helgen, ungarna hade superkul och det är så värt att minst en gång om året bita ihop och åka berg-och-dalbanemasken elva gånger på raken. Dessutom hade jag blykepsen på efter en tung lagfest med fotbollsgänget kvällen innan så ni förstår vilken bedrift jag stod för.
Lyckan i ungarnas ansikten är ändå obetalbar, och när treåringen dessutom fick säga hej till Pippi var dagen fulländad.
Enda störande inslaget var att det utöver inträdet (420 spänn för två vuxna, treåringen fick gå in gratis) skulle kosta 30 kronor att parkera bilen. Då slog snåltarmen till, vi felparkerade på andra sidan vägen istället.
I brist på vettigt sommarväder har jag äntligen kommit igång med lappandet på det skjul vi kallar garage, och sambon har fått spader (och spade, faktiskt) och gått loss på rabatterna.
Hon för en ojämn kamp mot nåt otyg som kallas kirskål och som tydligen är ett oönskat inslag bland blommorna.
Mitt engagemang sträcker sig till sånt jag kan göra med motorsågen, resten sköter hon och den arbetsfördelningen är vi båda nöjda med.
Gröna fingrar är en av de talanger jag inte blivit välsignad med. Men en gång lyckades jag faktiskt. För 30 år sen petade jag ned en vindruvskärna i en blomkruka hemma hos min dagmamma.
Den vindruvan levde ännu för något år sen när jag åkte till vårt gamla hus och tittade. Då täckte den hela västsidan på kåken. Så ni som bor på Furulundsgatan 55, sågar ni ned vindruvan så kapar ni det enda jag lyckats få att växa.
Jag berättade nyligen för en kompis att jag en gång bevakat VM i frampärk utan att fatta ett dugg av reglerna, trots att experten Tomas Ardin gjorde sitt bästa för att förklara.
Det blev en text, fråga mig inte hur.
Då kom vi in på andra märkliga saker jag gjort i tjänsten, alla för Expressen. Det blir veckans lista, de fem konstigaste uppdragen.
1) Vara fotbollsmålvakt utklädd till tjej på Rådhusplatsen i Umeå en hel dag inför finalen i damfotbolls-VM 2003.
2) Hålla retfullt tal till engelska folket insvept i svensk flagga framför Buckingham Palace, på Trafalgar Square, vid Big Ben och Speaker's corner inför matchen Sverige-England i fotbolls-VM 2002.
3) Klockan halv tio på kvällen ro i land uppdraget att "hitta en söt tjej med en fet katt" som ställde upp på bild till ett reportage om hur vi övergöder våra husdjur.
4) Bli jagad av Gunde Svan uppför en klättervägg inför en säsongsstart av "Gladiatorerna". Det lustigaste var nästan att redigeraren lade in bilden liggande så det såg ut som att vi kröp på golvet.
5) Vara med på en gudstjänst med församlingen i Knutby.
OBS BILDTEXT
FY SKÄMS. Polisen blir sur när jag försöker hålla tal framför Buckingham Palace. Foto Kristofer Sandberg