mats krönika ny
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
På ett sällan skådat sätt har hon lyckats rada upp misstag efter misstag, det ena värre än det andra. Först klantar hon till det med uttalandet som fastnade på band, och efter det hällde hon fotogen på lågorna genom att försvara sig istället för att lägga sig platt och be om ursäkt.
Och samtidigt som skiten åkte in i fläkten checkade hon ut, stängde av telefonen och tog semester.
Men det var inte hennes otillgänglighet som slutligen sänkte henne, även om det var både nonchalant och fegt.
Det var hennes fantastiskt korkade uttalande i går vid lunchtid, där hon skyllde allt på en illojal medarbetare var droppen som fick Mats Odells bägare att rinna över.
Det spelar ingen roll att hon troligen har rätt, hon blev lurad i en fälla. Men att göra ett sånt uttalande är ett politiskt självmord och efter det var det helt omöjligt för henne att komma tillbaka, trots att hon själv skrev att det var hennes önskan.
Lurad eller inte, Marianne Samuelsson lyckades ändå helt på egen hand bli den första landshövding i modern tid som får sparken.
Jag undrar hur många möten som hållits den senaste veckan där någon skämtsamt sagt "ingen spelar väl in det här, eller hur" och sen skrattat lite för högt.
Jag gjorde det själv i måndags.
Min arbetsdag är sannerligen inte tänkt att spelas in. Jag tror inte någons arbetsdag skulle göra sig särskilt bra i radio, särskilt inte om man fick klippa och redigera lite för att få med de smaskigaste kommentarerna.
Oppositionsrådet Björn Jansson kallade det "odemokratiskt" att bete sig på det sättet. Där är han naturligtvis ute och cyklar, för i en demokrati som vår kan statsanställda spela in interna möten, spara banden ett halvår för att sen när det passar springa till media och skvallra.
Det är inte odemokratiskt, men däremot ohyfsat, illojalt och kort sagt ett jävla sätt. Stackars den som har såna arbetskamrater eller anställda.
Jag är inte den som inte gillar ett bra scoop, och jag hade som yrkesman givetvis inte tvekat en sekund på att publicera om vi hade fått bandet. Men jag kan ändå tycka att det är dålig stil.
Det är en hel del jag undrar över den där inspelningen också.
1) Hur många timmar var han tvungen att spela in för att få hövdingen att säga nåt skandalöst?
2) Varför sitter han på bandet i flera månader?
3) Hade han planerat vad han skulle säga, vilka knappar han skulle trycka på, för att lura henne i fällan?
Och sist men inte minst, sover han gott på nätterna nu? Är han nöjd med det enorma genomslag nyheten fick, är han glad över det arbetsklimat hans agerande måste ha skapat på länsstyrelsen och hur tror han att det kommer bli när Marianne Samuelssons efterträdare tillträder?
En sak är säker, jag tror inte det är många som kommer vilja anställa den där tjänstemannen, så han bör se till att sköta sina kort väl så att han inte blir av med jobbet.
Punkten "använder dolda mikrofoner för att sätta dit mina chefer" är inget som gör sig bra i en jobbansökan.
Max Hansson är en märklig man. Han är en myt, en legend i sin egen tid som det berättas så många historier om att det känns som att jag vet precis vem han är trots att jag bara sett honom en eller två gånger i verkligheten.
Men att dra slutsatser av vad somliga säger om somliga ska man passa sig noga för.
Han är säkert en skitstövel emellanåt precis som du och jag, men nån som skapat 500 jobb på ön bör man ändå ha viss respekt för. Men han ska naturligtvis ändå vara lika lik inför lagen som vi andra.
Detsamma gäller hans företag.
Jag har skrivit förut om den där fjantiga muren som hindrade Payex från att bygga ut och i slutänden kostade 15 personer jobbet. Jag tycker fortfarande att Payex gott kunde flytta sin tryckhall utill Skarphäll, men i skuggan av det som hänt förstår jag inte Samuelssons agerande.
Hon sa okej till att Hansson skulle få bygga i strandskydd med hänvisning till att han är bra för Gotland, men gjorde inget åt önskemålet att få riva en meningslös stenmur som ingen visste fanns.
Tvärtom hade jag haft lättare att köpa.
Grundproblemet är att det är svårt att vara lika inför en lagstiftning som ger stort utrymme för egna tolkningar och bedömningar. När ärenden får olika utgång beroende på vilken tjänsteman som handlägger dem, eller vilken landshövding som är chef, blir det alltför ofta en godtycklig röra.
"Låt dem flytta då" sa vår före detta landshövding, då språkrör för Miljöpartiet, i en tv-intervju 1998 i diskussionen om att viktiga personer i näringslivet skulle flytta utomlands om det blev skattehöjningar.
Det tog elva år för henne att göra den 180-gradersvändningen.