Mästerskap i betgallring i Endre
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I DAG BRÄNNER hembygdsföreningar såjdar på flera platser runt om på ön. Men för femtio år sedan var det ovanligt att någon höll på med tjärbränning på gammalt sätt.
- I forna tider var det ingen ovanlig syn med såjdar ute i de stora skogarna i Hall, där man hade utmärkt såjdvid som gav mycket fin tjära till fiskebåtar, uthus och vagnar, men i våra dagar är det smått sensation att få se det ryka ur ett såjde, skrev Gotlänningen i slutet av juni 1958. Det var lantbrukaren Robert Nilsson vid Nors som höll den gamla traditionen vid liv.
Robert Nilsson hade bränt sitt första såjde 25 år tidigare och hans läromästare Nils Lindberg var ännu med och hjälpte till. Vad Nils Lindberg inte visste om såjdesbränning var inte värt att veta; han hade varit med redan 1914 då tjärbränningen återupptogs på grund av avspärrningen under första världskriget.
Tre dygn skulle såjdet brinna, tre dygn som innebar ständig vaka för att kontrollera att det inte uppstod öppen eld i såjdviden som var täckt med släke och sågspån.
HAMNBYGGET I SYSNE var snart färdigt. I en artikel berättar Gotlänningen hur den sista kistan kommit på plats. Kistorna, som utgjorde underlag för hamnens pir och kaj, hade byggts på stranden av rejäla plank, bogserats ut och fyllts med sten ända upp till vattenytan. Det gick åt sådana mängder sten att man fick hämta ända från Kräklingbo.
Men det märkligaste med fiskehamnsbygget i Sysne var att allt finansierats med egna medel. Inte ett öre i anslag och ändå hade man inte satt sig i skuld. Fiskarna arbetade själva med hamnen och en del pengar kom in genom de årligen återkommande Sysnekarnevalerna som blivit folkfester av stora mått.
Årets karneval sista helgen i juni drog omkring 5 000 personer. Ett av dragplåstren var David Ahlqvists teaterpjäs "Nattrocken" med författaren själv i huvudrollen. Övriga medverkande från Ardre hembygdsförenings amatörklubb var Gerd Lindström, Gunnar Wintland, Olle Jankert, Erik Pettersson och jag själv.
SAMMA SÖNDAG som vi spelade "Nattrocken" i Sysne spelades VM-finalen i fotboll mellan Sverige och Brasilien på Råsunda inför 49 737 åskådare. "Bästa laget vann, allas uppfattning" löd Gotlänningens rubrik sedan Brasilien tagit guld genom att vinna med 5-2.
FOTBOLL SPELAS ju fortfarande även om Sveriges framgångar inte är på samma nivå som för femtio år sedan. Men en tävling som inte längre existerar är betgallring.
I slutet av juni 1958 var det dags för gotländskt distriktsmästerskap i betgallring. Tävlingen som arrangerades av SLU-distriktet avgjordes hos lantbrukare Gustaf Glifberg, Lera i Endre.
Det gällde för de tävlande att avverka 500 meter betrad. Lämpligt och jämt plantavstånd, frihet från dubbelplantor, plantornas behandling vid gallringen samt frihet från ogräs med mera poängbedömdes och avgjorde tillsammans med tiden tävlingen. Distriktsmästare blev Folke Nilssson, Havdhem.
GOTLANDS BAPTISTER hundraårsjubilerade 1958. Gotlänningens Johannes Gardell som själv var baptist hade intervjuat några av de äldsta församlingsmedlemmarna. Helena Österholm vid Burge i Näs var nu 78 år och berättade om hur hon döptes endast elva år gammal våren 1891 nere vid Nisseviken. Hennes föräldrar tillhörde församlingen och man hade söndagsskola en tid i hemmet.
- Nej, någon påtryckning om dopet från mina föräldrar var det inte. Jag läste Bibeln och såg att det var rätt.
Hon hade fortfarande kvar den Bibel hon fått i söndagsskolan, bandet hade varit utslitet men hon hade låtit binda om den.
Det vara flera som döptes samtidigt men nu var det bara hon som var i livet och en jämngammal barndomskamrat som sedan emigrerat till Amerika.
VID EN HÖGTIDLIGHET i riksdagshusets stora trapphall avtäcktes i juni 1958 en byst av bondeförbundsledaren Axel Bramstorp. Det var den gotländske konstnären Ture Johansson som fått i uppgift att göra skulpturen. Avtäckningen förrättades av Bramstorps efterträdare Gunnar Hedlund.Vid den högtidliga ceremonin närvarade förutom Ture Johansson och Axel Bramstorps barn även Svenska Landsbygdens Kvinnoförbunds ordförande Karin Collin och Svenska Landsbygdens Ungdomsförbunds nyblivne förbundsordförande Johannes Antonsson, samt ett stort antal av centerpartiets riksdagsmän.
- VISBY ÄR EN farlig stad, skrev en turist i en insändare och berättade hur hon upplevt trafiken i Visby innerstad:
"Nio en halv gång på två dagar har samvetslösa maratonbilar försökt mörda mig i de pittoreska, trådsmala stadsgränderna, där stänkskärmarna med kläm och precision skalar putsen från husväggarna. Fem gånger nafsade dörrhandtagen hungrigt efter min kappficka, och i går, när jag pressade mig platt som en flundra mot ett plank, knäppte ett låsvred opp min kappa i sjuttio kilometers fart, så knapparna rök som ettriga projektiler i ansiktet på chockade medvandrare. ... Hur skulle det vara, kära stadsfäder, om åtminstone en del av innerstan blev bilförbjuden? Det vore vänligt och hänsynsfullt mot flanerande turister - inte minst utlänningar - och bildårarna skulle bara må bra av att mjuka opp knäveck och fotleder på små shoppingpromenader. ...Mycket hade jag läst om Östersjöns pärla, innan jag kom hit, men inte ett ord om detta. Om den lurande bildöden menar jag. Men en så väsentlig ingrediens i stadsbilden bör inte undanhållas turisten in spe. Om jag med liv och lemmar i behåll kommer tillbaka till Stockholm, ska jag försynt lirka in en alldeles ny upplysning om Visby i turistbroschyrer och uppslagsverk, så att resenärer i österväg vet, vad han ger sig in i: Staden idealisk för levnadströtta. Människoliv expedieras snabbt och kostnadsfritt per bil i historisk och naturskön omgivning."
NÄR MAN BLÄDDRAR i gamla tidningslägg känns det ofta som att historien upprepar sig. Under den gångna veckan har nyhetsrapporteringen åter berättat om stridigheter mellan olika grupper i Libanon. För på dagen femtio år sedan hade Gotlänningens ledare rubriken "Krisen i Libanon" och inleddes så här: "Den för ögonblicket farligaste politiska krisen i världen är inbördesfejderna i Libanon. Den är farlig av den anledningen, att en eventuell västmaktsintervention för att stödja den sittande libanesiska regeringen kan framkalla motåtgärder från Sovjetunionens sida."
Byt ut Sovjetunionen mot Syrien och Iran och den femtio år gamla ledaren kan återanvändas.