Ni som någon gång har varit och besökt en musikfestival vet att det kan ta lite tid landa när det väl är hemmaplan som gäller igen. För er som inte varit iväg på ett äventyr i musikens tecken ska veta att det är så långt ifrån grå tråkig vardag det går att komma, så väl hemma igen är det en hel del intryck som ska sorteras och framförallt ska verklighet särskiljas från dröm. Det jag fick med mig hem från senaste äventyret är bland annat detta;
Vad gör folket på måndagen efter en festival? Har de "vanliga" arbeten att gå till? Sannolikt, hur otroligt det än låter, såg jag i Sweden Rocks vimmel några som till vardags är slipsnissar. Hur många liter tatueringsbläck har det gått åt för att fylla alla kroppar? Bland alla artister och publiken tror jag banne mig att det enbart var Duff McKagans trummis som inte hade bläck i blodet. Hur många tröjor har Motörhead sålt med sin klassiska logotype på bröstet? Trots att Lemmy och co. inte spelade på festivalen korar jag Motörhead till den vanligaste bandtröjan på Sweden Rock 2011. Ozzy må ha varit huvudattraktion men här fick han se sig slagen med hästlängder.
När du läser detta är det midsommarafton och dagen till ära har jag därför kastat ihop en liten tidsaxel över mitt midsommarfirande.
1980-talet
Jag började årtiondet som en ovetande fimp men väl framme vid 1989 fanns det knappt en fråga jag inte visste svaret på. Debutens decennium när det gäller det mesta. Midsommar firades oftast i Ljugarn och allt var spännande.
1990-talet
Fortfarande var svaren mer eller mindre glasklara och likt en pittbullterrier satte jag gaddarna i vilken diskussionsmotståndare som helst. Om jag hade rätt? Knappast, utan sista ordet var en påtaglig egenskap. Midsommar firades på Fårö, (då snoken fick sig en törn), Eke och i Visby. Fotbollssommaren 1994 minns jag speciellt för att jag och min dåvarande parhäst skulle gena över en åker för att hinna till nattmatchen mellan Sverige och Ryssland. Det gick så där. Jag fick skulden för att vi inte kom fram i tid eftersom jag som brevbärare naturligtvis borde kunna åkrarna i Tofta som min egen ficka.
2000-tal
Midsommarfirandet gick nu in i en mer organiserad fas. Eftersom det nu var mer än snapsen som lockade har köksbesöken under hela decenniet varit mer eller mindre frekventa. Flera midsommarfiranden har under 2000-talet skett i storstan eftersom det ofta fanns bra livemusik i anslutning till denna helg. Häromåret gav jag till och med själva f*n i att fira överhuvudtaget och det funkade det med. I år blir det förhoppningsvis mycket trevligt på stället där turbo-täckningen inte når hela vägen. Svaren på livets väg är nu inte alls lika självklara utan ju fler år det går, ju mer fundersam och osäker blir jag på det mesta.